Alltså. Jag kan inte låta bli att kommentera denna skräll i skvallervärlden. Inte för att jag har en aning. Inte för att jag känner dem. Och inte för att det på något sätt angår mig. Men bara för att det är en sån skräll. Att de ska skiljas. Camilla Läckberg och Martin Melin. What!?
Jag följer sedan länge detta par på Twitter samt läser Martins blogg. Martin skriver varierat och underhållande. Och kändistokig som jag är, får jag möjlighet att kika in i kändisarnas vardag. Den del de låter mig se. Sen har de båda många och roliga tweets. De häcklar och busar med varandra. Varvat med en massa tramsiga pussbilder. Framförallt Martin lägger upp bilder på sin vackra fru. De har verkat kärleksfulla och ömsinta med varandra. En sak som fascinerat mig i sammanhanget är Martins och framförallt Camillas goda relation med Martins ex. På ett nästan överdrivet sätt är de kompisar. De går på lokal och passar varandras barn. Och strålar ikapp på varsin sida om en stolt tupp... eller jag menar Martin.
Och nu sker alltså denna välregisserade skilsmässa. På en given signal lade de ut samma meddelande på Twitter. Att de skulle skiljas. Att de är goda vänner. Och att de inte kommer att kommentera skilsmässan mer. Och jag tappar hakan. För de verkade ju så kära. De var så söta med varann. Vart tog det vägen? Var allt ett spel? Är detta ett spel? Ett sätt att stå ut. Att slippa frågor. För de skiljer sig verkligen för öppen ridå. Många undrar. Många spekulerar. Jag spekulerar...
Efter detta abrupta meddelande lever de vidare. De twittrar som vanligt. Skojar med varandra. Köper möbler till huset. Skojar om skilsmässan. Och allt känns bara så otroligt sorgligt. Men vad vet jag. Kanske är det precis så odramatiskt som de gör sken av. Kanske har allt gått över i vänskap. Kanske finns inget krossat hjärta därunder. Kanske gråter ingen på nätterna. Kanske.
Och då är det ju bra. Framförallt har de ingen skyldighet att visa sina känslor offentligt. De gör kanske bara vad omständigheterna kräver. Bevarar sina varumärken. Men jag får lite ont i hjärtat ändå.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar