Facebook, Instagram och bloggandet har verkligen gett oss en möjlighet att visa en fin fasad utåt. Hur perfekt allting kan vara. Hur lyckade och lyckliga vi är. Jag är inte sämre själv. Visst tänker jag igenom vilken bild jag vill ge till omgivningen. Jag uppdaterar min status på Facebook med omsorg. Som för att säga: 'Kolla vad bra vi har det.' Naturligtvis beskriver jag även sämre dagar, men då handlar det också om en fasad: 'Kolla hur tokigt det kan bli' eller 'Kolla vilken otur vi har'. Lite lagom stökigt liksom. För att visa att jag inte är en sån som håller på att visa hur fint jag har det hela tiden...
Nu menar jag inte att vi ska sitta och beskriva våra hemorrojder eller familjegräl på Facebook och i bloggar. Det blir inte särskilt roligt. Men en lite mer nyanserad bild kan vi ge. Eller åtminstone komma ihåg att UnderbaraClara inte går på frisk morgonpromenad i fina kappan varje morgon. Ibland ligger säkert hon också och snorar och är ful i håret. Och kanske bjuder även hon nån gång på fulfika om hon inte hinner baka?
Det här är inte menat som ett påhopp på just UnderbaraClara, som jag faktiskt tycker är så underbar som hon verkar vara. Men det är så lätt att tro att alla andra är perfekta och lyckade. Att de hinner med allt det där som inte jag hinner. Att de inte grälar om småsaker eller känner sig små och ynkliga ibland. Kanske är det därför jag gärna påpekar att jag köper färdig pepparkaksdeg. Eller visar att vi har stökigt i hallen och rörigt i köket och inte får tummen ur vad gäller kartongrum och renovering. Kanske vill jag dra ner det underbara till lite mänskliga proportioner. Jag inspireras gärna av de pyssliga och fixiga bloggerskorna, men i mitt liv hinner jag inte med det. Jag köper färdig pepparkaksdeg. Jag köper frysta pannkakor. Jag bakar inte lussebullar eller semlor. Och det är okej. Det kanske inte ens är särskilt ovanligt...
1 kommentar:
Visst är det så Karin. Du har ju så helt rätt. Vi brukar skoja ibland om avsnittet som var på Solsidan för ett tag sedan där de skulle överträffa varandra med allt de gjort. Lite skoj och lite allvar för visst är det så alla gör lite till mans.
Ibland brukar jag fakstikt säga till några som har det lite småstökigt hemma men som vågar visa det att: Vad skönt att se att det är ok att det inte behöver vara tipp topp.
Inte för att påpeka att de har det stökigt utan just för att jag kanske innerst inne också skulle vilja våga visa det.
Tack för ett jättebra inlägg.
Kram Richard
Skicka en kommentar