Tufft på Facebook i helgen...

Halva min bekantskapskrets kommer att befinna sig i glitter och glamour i Karlstad på barbershop-tävling. (Break a lash Alba). Den andra halvan befinner sig i smutsiga och trasiga blåsrockar på studentorkesterfestival i Linköping. (Spela bättre LitHe Blås). Och jag är tämligen säker på att det kommer att synas på Facebook. Två ytterligheter men ändå så lika. Gemenskapen, minglet, festen, partyt, stämningen, musiken. Jag saknar båda sammanhangen - men allt har sin tid. Själv ska jag spela 'Försvunna diamanten' eller nåt.

När alla andra brinner...

...och att fatta jobbiga beslut. Nu har jag slutat i kören. Redan.

Så tog jag mig till slut i kragen och bestämde mig. Bestämde det jag egentligen visste. Men som jag duckade för. Det här att hoppa av. Lägga ner. Sluta. Inte vara med. Tacka nej. Det är inte min grej. För jag vill ju vara med. Och jag ser hur alla andra brinner. Jag vill också brinna. Jag vill blomma fullt ut. Jag vill glittra, ge mig hän, njuta.

Inte ha dåligt samvete för att jag repat för lite. Inte kan texten. Missar koreografin. Och kommer för sent till uppvärmningen.

Inte ha dåligt samvete för att jag inte är hemma. Inte hinner småprata på sängkanten. Missar matchen. Uppvisningen. Och är frånvarande. Igen.

Det grämer mig att jag nu missar en massa roligt. Det grämer mig att jag inte har tiden. Orken. Det grämer mig att jag inte hann bli säker. Van. Trygg. Att det hela tiden var ett jagande. Att komma i kapp. Att lära en ny låt. Få till rätt ton. Jag känner att jag ger upp lite för lätt. Att jag har mer att ge. Det som är jag på riktigt. När jag inte är pressad och stressad. Men jag känner att jag inte orkar. Det blir inte lättare. Det krävs en insats. För att hålla måttet. Och för att det ska kännas bra.

Jag känner mig vemodig, men lättad. Jag fattade ett beslut till slut. Nu får jag stå för det. Och göra nåt bra av det. Inte tappa kontakten med vännerna, som var orsaken till att jag började. Och kanske till och med gå på teater med syrran igen.

Hur gick det då?

Jo, tackar som frågar. Det blev en 15:e plats. 10 st kom till final och det missade vi alltså. Kanske, kanske var vi lite besvikna ett tag. Men redan nästa dag var vi stolta som tuppar. 15:e bästa kvinnliga barbershop-kören i världen. VÄRLDEN. Det är inte att förakta. Dessutom hade vi snyggast byxor.

Nu gäller det

Jag har det bra over here i glitter- och glamour-världen. Vi repar, shoppar och äter. Och repar. Och shoppar. Idag gäller det. Håll tummarna att vi går till final! 

Resfeber

I morgon åker jag till USA tillsammans med ett gäng sköna damer (och en herre) för att delta i VM i barbershop. Vem hade kunnat ana det när man stod i teknologoverall och skrålade ekivoka sånger för ett antal år sen? Jag har aldrig varit i USA förut och kommer genomföra min första vistelse där i lösögonfransar, paljetter och en trånande blick... Det ska bli spännande. Ska jag vara ärlig föredrar jag paljetter nuförtiden. Var sak har sin tid...

Så håll tummarna för oss. På torsdag tävlar vi i semifinal. Alba Show Chorus. Man kan följa oss via denna länk. Strax efter kl 23 om jag har räknat rätt...

http://sweetadswebcast.com/

Green screen

När vi var och sjöng med min kör en helg hittade jag en green screen. Så nu kan jag åka vart jag vill... Praktiskt.

Foten är nere

Ok. Jag satte ner foten. Båda fötterna. Resan är bokad och betald. Nu kör vi.

Mina vänner. Om några månader deltar jag i VM i Barbershop. Barber shop. Barber Shop? Ni ser. Jag vet inte ens hur det stavas. Men här ska glittras, åmas och tindras. Här ska finslipas in i minsta detalj. Knäna böj. Mungipor upp. Och öva öva öva. Det kommer ta tid. Det kommer ta kraft. Det kommer bli kul.

Åsså får jag åka till USA för första gången i mitt liv. Vad många roliga saker jag får vara med om hela tiden. Och vad skönt det är att sätta ner foten...

Bling bling

Nu laddas det för nya upplevelser. I helgen ska jag till Karlstad och NM i Barbershop med min kör. Jag kan bara ana vad jag ger mig in i. En bubbla av glitter, bling bling och lösögonfransar. Ballader, ballader, ballader. Och så förstås fräcka tanter, läckra brudar och käcka kvinnor. Det ska bli skoj. Det ska bli läskigt. Det ska bli spännande. Nu kör vi. Bling bling...

Glitter och glamour

Sade jag att jag har börjat sjunga i kör? Jojomen. Och vilken kör sen. Alba Show Chorus. En tjejkör som sjunger barbershop. Vem hade kunnat ana. Så nu är det glitter, paljetter och lösögonfransar som gäller. Vilken grej.

Det var inte helt lätt att komma med i den här kören. Först fick man prya några veckor. Sen var det uppsjungning i kvartett. Och om man blev godkänd fick man ändå vänta tills alla hade sjungit upp för att få reda på om det fanns plats för just mig. Och just min röst. Själv har jag inte sjungit i kör på nästan 20 år. Och då var det förvisso en tjejkör, men en mer studentikos variant. Innan dess var det klassisk kyrkokör under ledning av den legendariske Bror Samuelsson i Västerås. Ojojoj, han skulle ha ryst av obehag vid blotta tanken på barbershop... Högljutt skulle han ha ryst. Och kanske dängt till mig med en pappersrulle...

Efter lite bakläxa kom jag ändå med i kören. Och då öppnade sig en helt ny värld. Barbershop-världen. Jisses. Mitt flöde på Facebook har helt ändrat karaktär... Det är tävlingar och folk sitter uppe på nätterna för att följa det hela. Det är strikta regler kring hur och vad och varför man sjunger. Det är smink-instruktioner och kläd-direktiv. Och det är rörelser, dans och omöjliga steg att göra samtidigt som man sjunger. Alltså det ska låta snyggt och samtidigt ska man röra sig snyggt. Och förstås se snygg ut. För till detta kommer glittret, paljetterna och lösögonfransarna.

Det var show i helgen. Vi nya hann lära oss tre låtar som vi var med på. Och jag måste säga att det är en mäktig känsla när man står där i strålkastarskenet i en snygg pose och glittrar i kapp med 40 leenden medan klangen ljuder i salongen. Det är snyggt. Det är läckert. Det är häftigt. Jag ser fram emot detta. Jag gillar stämningen i kören. Jag gillar seriositeten, humorn, glittret. Och framförallt är det härligt att sjunga igen.

Och så är det rätt kul med lösögonfransarna...

Majomajomajomaaaj

Jag mitt elände har tänkt försöka komma med i en kör. Igen. Jag började och slutade i en kör förra året. En sån där 'alla-kan-sjunga'-variant. Det var glatt, okomplicerat och ganska tråkigt. Inget fel på den kören, men tiden räckte inte och rösten min var skev och svag. Körledaren var förvisso entusiastisk och inspirerande, men det räckte inte. Jag kroknade.

Så därför ska jag nu söka till en kör som är 100 gånger mer avancerad. Den ligger 100 gånger längre bort. Och kommer att ta 100 gånger mer tid i anspråk. Hur tänkte jag nu? För det här är ingen kör man hanterar med vänsterhanden. Och knappast med en skev och svag röst heller. Men det hoppas jag ska lösa sig. Med lite träning...

Kören sjunger barber shop. Kören är bara tjejer. Och det är smink, scenkläder och fnitter för hela slanten. Ja, jag kanske är lite skeptisk så här innan. Och tycker att det är lite töntigt och för mycket. Men det är nog bara en gardering ifall jag inte kommer med... För då kan jag raljera vidare. Men kommer jag med kommer jag antagligen att svälja lösögonfransarna med hull och hår. Så typiskt.

Den största anledningen till att jag verkligen, verkligen vill vara med är att flera goda vänner redan sjunger där. Tänk, de får träffas en gång i veckan. Bara så där. Och chitchatta om familjen, jobbet och livet. Och tänk också att få ha ett eget sammanhang. Ett andrum. Och en stor utmaning.

Så nu sitter jag här. I förorten och sjunger My oh my... högt över min förmåga. Barnen ler ansträngt. Lill-Tjorvas tycker att det låter illa. Fast sen frågade han om mitt jobb tycker att det låter bra. Jo, sade jag. Då tycker jag också det. Sen nynnar han själv vidare på Majomajomajomaaaj...