Mina gröna fingrar

Jag har slängt alla mina krukväxter. Varför det kan man undra. Jo för de dog. Varför det kan man undra. Jo för jag slutade vattna dem. Varför det kan man undra. Ja det kan man undra. Jag orkade väl inte. Jag tror jag struntade i det. Kan inte säga att jag glömde det. För jag såg ju hur de led. De stackars blommorna. Jag kanske helt enkelt är en krukväxtplågare...

Men det var ändå ganska svårt att ta död på dem. De här växterna är resultatet av många års misskötsel. Det här är de som överlevt veckor utan vatten. Utan uppmärksamhet. När mamma kom på besök tog hon sig an de stackarna. Men dessemellan fick de vatten bara på tur. När de blev alltför dammiga fick de kanske en dusch. Ny jord vet de inte vad det är. Rötterna tittar fram och bladen ramlar av. Kala stammar, trötta nackar, bleka färger. En sorglig samling. De blev tåliga, men också ganska fula. Många av växterna har jag haft sedan jag pluggade i Linköping tidigt 90-tal. Endast de riktigt starka har klarat sig. De har kämpat väl, men jag var dem övermäktig... Förlåt.

Dörrknoppar från chefen

Jag fick en kasse glas-knoppar av chefen för ganska länge sen. Jag fegade ändå ur och satte upp vanliga handtag i köket. Jag kan gräma mig lite men det var rätt beslut då. Köksstolarna är blå och jag ville inte mixa färger. Å andra sidan hade jag ju kunnat klä om stolarna... Men det ville jag inte just då.

Men nu har knopparna äntligen kommit till användning. En helt vanlig IKEA-byrå blir så här snygg med gröna glasknoppar. Åh. Jag älskar den. Nu ska gröna-träd-tapeten upp bakom byrån. För den grämer jag mig också över...

Grilligt och grönt

Jag blir lite trött på mig själv. Egentligen vill jag ha en grillig grön tapet med träd i nya köket. För att jag blir glad då. Och egentligen vill jag använda de gröna glas-knopparna som jag fick av en givmild kollega, till handtag på köksluckorna. För att de är så himla fina. Och för att jag blir glad av dem. Egentligen är det detta jag vill.

Men det jag bestämmer är ännu en grå vägg. Och de klassiska och förvisso snygga handtagen som smälter in och försvinner. Och detta väljer jag för att jag är så himla klok. Inte för att jag är feg. Utan för att det gröna och det grilliga kan man tröttna på. Det gröna och det grilliga matchar heller inte det blåa tyget på matsalsmöbeln. Och jag kan ju inte ha grönt i ena änden och blått i andra änden av rummet. Tror jag. Fast det kan man förstås. Men mitt beslut står fast. Det är klokt. Det blir skitsnyggt. Det blir lite tråkigare. Men jag är inte feg.

Den gröna grilliga tapeten ska sitta på vår sovrumsvägg istället. Och de gröna glasknopparna ska sitta på garderobsdörrarna i sovrummet. Så jag är inte feg. Bara praktisk och klok. Och så himla tråkig.

Kunde inte hålla mig

Nallen fick lämna och in kom lite höstäpplen i rubriken i stället. Försökte till och med att byta färg och ta lite rött i stället, men det var inte jag. Så nu är det grönt igen. Ni som inte sett alla varianter som fladdrat förbi här under senaste halvtimmen fattar ju inte vad jag snackar om. Men nu får det se ut så här ett tag. Tills det blir vinter och äpplen är helt ute.

En riktigt grön klocka

Jag har spanat in de här färgglada klockorna länge, och nu slog jag äntligen till. Det var ju rea. Men det här att välja färg är ju lurigt. Jag är en matchande människa och det krånglar till färgvalet. För egentligen behöver jag en blå klocka, en grön klocka, en röd, en gul, en vit, en orange osv osv - allt beroende på vad jag har på mig för dagen, vilken bil jag har och vilken färg det är på tapeten... Typ så noga är jag.

Så min blick flackade mellan färgerna. Den gröna så klart. Jag faller alltid för grönt. Blått så klart. Det är alltid ett säkert kort. Fast vit eller svart passar ju till allt. Men då faller ju hela 'färgglad klocka'-grejen. Så blå eller grön. Grön eller blå. Jag följde magkänslan och grön fick det bli. Jag blir glad i hjärtat och lugn i magen av grönt. Så nu ler jag förnöjt när jag tittar på min omatchiga men väldigt gröna klocka.

Grönt är skönt

Det här med favoritfärg är märkligt. Jag har alltid svarat blått. Och jag gillar blått. Men när det väl kommer till kritan så dyker grönt upp här och var. På kläder, på mattor, på barnen - ja t.o.m på mitt bröllop. Jag blir glad av grönt. Lugn och fin. Så jag kanske måste erkänna det snart - det är inte blått längre. Jag har vuxit ifrån blått. Jag är grön!