Men det var ändå ganska svårt att ta död på dem. De här växterna är resultatet av många års misskötsel. Det här är de som överlevt veckor utan vatten. Utan uppmärksamhet. När mamma kom på besök tog hon sig an de stackarna. Men dessemellan fick de vatten bara på tur. När de blev alltför dammiga fick de kanske en dusch. Ny jord vet de inte vad det är. Rötterna tittar fram och bladen ramlar av. Kala stammar, trötta nackar, bleka färger. En sorglig samling. De blev tåliga, men också ganska fula. Många av växterna har jag haft sedan jag pluggade i Linköping tidigt 90-tal. Endast de riktigt starka har klarat sig. De har kämpat väl, men jag var dem övermäktig... Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar