No more Ullared

Vi gjorde en sån där tripp till Ullared igen under hösten. En trevlig utflykt pga sällskapet, men själva shoppingen gör mig illa berörd. Det är stort, det är hysteriskt mycket folk och det är, eller ska i alla fall vara, billigt. Och är det billigt så är det ju oftast skräp.

Jag trodde mig vara mer sansad i år. För två år sen gick jag hallaballoo och handlade allt jag såg. I år tänkte jag ha en plan. Och planen var att inte handla så mycket. Den planen höll inte. Men jag tänkte åtminstone till lite mer denna gång. Jag handlade förbrukningsvaror och kläder till barnen. Och en del julklappar. Inte lika mycket kläder till mig själv. För de jag handlade förra gången hänger typ oanvända kvar i garderoben.

Idag när det skulle advent-mysas plockade jag fram de två snöbolls-lamporna jag köpte i Ullared. Vi hade en sån variant som vi fått av några vänner och jag tyckte så mycket om den tills den dog. Nu blev jag så glad att jag hittade billiga bollar i Ullared och köpte två stycken på studs (haha).

Jaha. Och så var sladden till boll-jäkeln typ 1,5 m lång. Och slutar mitt på halva fönstret när man hängt upp lampan. Hur tänkte de nu? Ska bollarna ligga på fönsterbrädan? Eller ska man ha kontakterna upp vid taklisten? Grrr. Billigt krafs från Ullared. Nästa gång ska jag rösta för en spa-helg istället...

Omtag i fotoröran

Nu behöver jag hjälp. På vilket sätt ska jag organisera mina bilder? Jag tar miljoner bilder. Tusen biljoner triljoner bilder. Som ligger på min dator och några extra hårddiskar. Sorterade i mappar per datum med en kommentar på mappen vad den innehåller. Och uppdelat per kamera, dvs Nikon och iPhone. Det är sorteringen och den hjälper mig föga.

Jag använder Photoshop Elements version 7 till fotoredigering. Har egentligen aldrig lärt mig det ordentligt men det funkar. Kan tänka mig att fortsätta med Photoshop i nån nyare version. Organiseraren använde jag i början, men tyckte den var lite knölig och när jag sedan flyttade en hel del bilder till en extern hårddisk så fick den spel och tappade alla kopplingar. Förstås. Jag använder också Photoshop Elements till design av cd-fodral, gratulationer, inbjudningar, affischer etc.

Samtidigt använder jag Picasa i vissa lägen. Tex när jag ska dela bilder med andra. Jag föll väldigt mycket för ansikts-igenkänningen, men det är ju ett härke att underhålla. Dessutom litar jag inte på att mina bilder inte plötsligt delas i Google+ eller nåt. Det hänger ihop för mycket utan att jag orkar fatta hur.

Jag har kollat lite på Photoshop Elements version 14 och kan tänka mig att fortsätta med den, men då även använda organiseraren. Och så skippar jag läskiga Picasa förstås.

Så nu vill jag höra era bästa tips på hur ni sorterar era bilder. Vilket fotoredigeringsprogram är bäst? Ska jag skaffa InDesign istället? Eller gå all in på Photoshop? Snälla hjälp mig. It's a djungle out there.

Fototävlingen

Det utlystes en fototävling lokalt i byn och jag kände mig manad att delta. Vad sjutton. I en liten lokal tävling kan till och med en glad amatör ha en chans. Som vanligt lite sent ute valde jag snabbt ut tre bilder som jag tyckte passade in på temat 'Speglingar'. Och jag valde inte ut speglingar i vatten eller snygga solnedgångar utan tolkade temat som speglingar oss människor emellan.

Det visade sig att alla som lämnat in bidrag kom med på utställningen och vi bjöds till invigning där vinnaren skulle koras. Jag förstod förstås att jag inte skulle vinna, men var så nyfiken att se mina egna bilder på en fotoutställning, att jag åkte dit till invigningen.

Och jag höll på att sjunka genom jorden när jag gick runt och tittade på alla bidrag. Otroligt fina bilder, genomtänkta med rätt ljus och efterbehandlade enligt konstens alla regler. Alla andra var för sjutton riktiga fotografer. Och så satt min tre vardagsbilder där och stack ut. Förvisso helt ok i innehåll, men långt ifrån de andra rent fototekniskt. Så jag skämdes lite, men var ändå stolt över att jag vågat.

Det var tre personer i juryn, en fotograf och två konstnärer. Och döm om min förvåning när de, förutom att kora en vinnare, dessutom delade ut tre hedersomnämnanden. För de hade inte kunnat komma överens. Om konstnärerna hade fått bestämma hade jag kanske tom vunnit. För de tyckte så mycket om min tolkning av temat. Men fotografen tyckte inte de räckte fototekniskt. Så de kompromissade. Och jag fick ett diplom.

Så plötsligt var det helt ok att mina bilder satt där på utställningen. De platsade. Och nu är jag helt taggad att lära mig mer teknik. För tänk om jag kunde efterbehandla bilden eller ställa in kameran så jag får rätt slutartid och ljussättning och allt vad man nu ska tänka på. Hur bra skulle det inte bli då?!

Jag behöver inte Mall of Scandinavia

Mall of Scandinavia öppnade igår under kaos och tumult. Och jag var dit idag eftersom jag var i krokarna. Det kryllar av människor. Det kryllar av affärer. Det kryllar av lampor, glitter och fontäner. Och jag går runt runt. Utan att veta vart jag är, vart jag ska och vad jag eventuellt borde köpa. Jag känner mig bara illa berörd. Vi behöver inte ett nytt shopping-palats. Vi behöver inte alla dessa kläder, prylar och pryttlar. Jag blir bara matt.

Lite för bra present

Lill-Tjorvas kom på bästa presenten till sin far på Fars dag.

'Ja, vi kan ha skärm-förbud hela dagen!'

Han stannar upp och ser bekymrad ut innan han fortsätter.

'Eller nej, vi kan ha skärm-förbud på dagen, så får vi spela lite på kvällen...'

Foto- och matmässa

Min första Fotomässa. Tanken har slagit mig förut, men i år var första gången jag gjorde slag i saken. Jag tog dottern med mig och vi var ute efter att inspireras, beröras och fascineras. Av bilder. Inte av kameror. Eller objektiv. Stora objektiv. För i mina ögon var det en ganska teknisk mässa. Visst, det var en liten utställning, och det fanns säkert en hel del intressanta föreläsningar. Men det här är en mässa för proffs. Fotografer som gillar prylar. Och mest killar om jag ska vara ärlig. Inget för en glad amatör som tror sig ha känsla för bilden, men som skiter i tekniken...

Men vi hade ändå ett par kassar med oss hem. Med chips, lakrits och granola... För det var matmässa samtidigt. Och den fick man på köpet. Matmässa förresten. Troligtvis mer en vinmässa... För 80% av montrarna handlade om vin. Folk gick med en liten röd påse i ett snöre runt halsen, där de kunde förvara glaset, och sen gick de runt och provade 1000 viner och sniffade och himlade med ögonen och sade att det här...det HÄR var ett fint vin... Vildis och jag satsade mer på att provsmaka chips och glass. Och sade att det här...det HÄR var en fin glass...

Jag ringde

Tog mod till mig och ringde. Jag vet inte vad jag hoppades på. Att bli upptäckt. Att de skulle se potentialen. Att de skulle våga satsa. Men hon visste inte ens vem jag var bland alla sökanden. Processen var redan igång. De höll på med intervjuer. De ville ha ett proffs. Fan - jag är inte proffs på nånting. Möjligtvis i att tycka synd om mig själv. 

Klart jag är besviken. Fast jag visste att det egentligen aldrig fanns en chans. 

Hur 17 byter man bransch egentligen? Hur blir man så där driftig och målinriktad? Byter spår. Satsar. Fast man inte kan nåt. Fast man bara vill. Vill jag kanske för lite? Vad vill jag? Vad kan jag?

Men jag ringde i alla fall... Alltid nåt.

Het?

Det tråkigaste med att bli uppsagd är nog ändå att ingen från jobbet har hört av sig efteråt för att höra hur det går och hur jag mår. Ingen enda. Det kanske säger en del om hur het man var...

Bilderna nedan är inte från jobbet, utan från den avslutande eldshowen på Kolmården. 

Spegel spegel

Lill-Tjorvas, 5 år, står framför spegeln och vattenkammar luggen innan han ska iväg till förskolan. Han sneglar upp mot sin mamma i spegeln, och konstaterar vänligt att 'Du kanske också ska fixa håret, mamma?!'

Kolmården levererar

Ända sedan Kolmården gjorde reklam för Bamses Värld i Bamse-tidningen har Lill-Tjorvas pratat om att han vill åka dit. Och sen pratade vi om det under hela sommaren utan att komma iväg. Men nu så. På höstlovet tillbringade vi ett par dagar på Kolmården. Och på Bamses Värld förstås. För djuren var inte särskilt intressanta för Lill-Tjorvas. Han tittade pliktskyldigast och undrade sedan var farmors berg var. Det som skulle gå ända upp i himlen. Förväntningarna var lika höga som farmors berg skulle vara...

Vi andra enades dock om att noshörningarna var coolaste djuret. Hur gigantiskt stora är de egentligen? Ofantliga. Men så tråkigt de har. Första dagen låg det två kolosser och stirrade tomt framför sig. Och rörde inte en fena. Vi tittade till dem nästa dag för att se om de rört på sig. För att kolla om de var levande och på riktigt. Då var det plötsligt fyra stycken kolosser som knatade omkring. Till och med Lill-Tjorvas blev imponerad när en av dem nosade runt på några bajshögar, valde ut en lämplig plats och sedan ställde sig med rumpan mot oss och bajsade. Ordentligt. Lill-Tjorvas konstaterade senare att det måste nog ha varit en tävling...

Sen var ju inte farmors berg högst i världen. Man fick inte ens gå upp på det. Däremot var det kul att åka honungsburkar, Skalmans bilar och skeppet Victoria. Och frågan är vilket som var läskigast. När Bamse kom gående eller att åka den lilla berg-och-dal-banan. Mamman tyckte dock det läskigaste var när Lill-Tjorvas sprang med full fart rakt in i hörnet på ett hus...

Safari-turen med linbana var dock inget att hänga i julgran. Man är liksom alldeles för högt upp och ser knappt djuren. Och girafferna hade gått in. Bättre förr när man fick åka bil genom parken...

Dessutom spelade de läskiga spökljud och isande skrik i högtalarna hela tiden, så Lill-Tjorvas var tvungen att hålla för öronen. Det var ju Halloween-tema på höstlovet. Och här hade Kolmården och Vildmarkshotellet verkligen gått all in. Vi snackar all in. Hela parken och hotellet kryllade av halloween-pynt, läskiga varelser, spöken, vampyrer och varulvar. De gled omkring, följde efter oss, sniffade på oss. Vi fnissade lite lagom hysteriskt och höll ögonen öppna. Roligast var dock att de dessutom hade varulvar och vampyrer i inhägnader för visning. Det satt skyltar med information om att man inte skulle mata dem med blod och där innanför gick varelserna fram och tillbaka och var vampyriga och varulviga. Roligt. Det fanns t.o.m en inhägnad för spöken. De syntes dock inte...

På det hela taget en mycket lyckad höstlovs-aktivitet. Alla var nöjda. Och mamman var orimligt nöjd över att ha bokat förköpsbiljetter till delfin-showen. Vi gled förbi den långa kön, fick VIP-platser och kunde dessutom passa på att smaska i oss fikat mamman hade packat ner. Alltså i förväg! Fika hemifrån! I en ryggsäck. Hur bra planerat var inte detta? Vilket hon påtalade ett flertal gånger under dagen. Tills ungarna t.o.m sade själva hur bra planerat och bokat allt var... Duktig mamma!