Jag tycker verkligen att det är aptråkigt med museum. Har alltid tyckt. Och tycker fortfarande. Man hör ofta att det ska vara så himla bra. Att de har renoverat eller byggt upp nåt annorlunda och intressant. Och sen är det ändå samma gamla montrar med samma gamla skyltar man ska läsa. Jag orkar inte läsa några skyltar. Jag vill att det ska blinka och röra sig. Blippa och bloppa. Att det ska hända nåt fränt.
Efter att barnen och jag jobbat lite häromdagen åkte vi till Tekniska museet. De har en utställning som heter '100 innovationer'. Vi fick lite tips från tjejen i biljettkassan. Att det var en mycket spännande utställning. Och att vi inte skulle glömma att titta i taket oxå. Fyllda av förväntan gick vi runt bland turbiner, ångmaskiner och gamla cyklar. Och orkade inte läsa på skyltar. Och såg inget som blinkade och rörde sig. Vi kollade t.o.m upp i taket. Där var det två flygplan. Jaha. Vi gick till avdelningen där man kan testa och upptäcka själv istället.
Jag var på tekniska med systerdottern för sisådär en 10 år sen. Då såg jag framför mig hur vi skulle sitta och upptäcka tillsammans. Hur jag pedagogiskt skulle förklara hur allt hänger ihop. Hur vi skulle förundras och fascineras och fnittra åt allt fantastiskt. Men nejdå. Hon for som en skottspole mellan stationerna. Ryckte och slet lite och sprang sen vidare. Nyfiken - javisst. I två sekunder. Sen iväg till nästa grej. Och jag sprang efter och viftade.
Nu var det ungefär samma saker som stod där fortfarande. Lite mer slitet. Lite mer trasigt. Och ungarna sprang runt. Lyfte sig själva med block och talja. Pratade genom rör. Och snurrade på hjul. Med ungefär samma intresse att upptäcka detta tillsammans med mig som systerdottern. Till slut tröttnade vi och åkte hem. En del tröttnade mer än andra...
