Påsken

På det stora hela får man ändå säga att det var en fin påsk. Mycket kunde ha varit annorlunda. Eller åtminstone som förr. Men nu är det inte som förr. Utan som det är nu. Och vädret var ju i alla fall fint.

Hur var det nu igen?

Om julen varar än till påska. Hur länge varar då påska? Finns det en minnesregel för det? Är det mellan hägg och syren kanske?

Strike!

Under påskhelgen, när vi var hos föräldrarna, kom vi oss för med att aktivera oss efter all julmat (jaja, påskmat - same same). Vi tog hela gänget till en bowlinghall och spelade bowling i discomusik och blinkande ljus. Från 'nästan-tre'-åringen upp till 'nästan-80'-åringarna. Alla var med. Det var superkul! Verkligen! För jag kom med på dagens-bästa-listan. Jaja, min man kom före mig på listan och kanske var det inte heller full rulle på bowlinghallen just annandag påsk, men ändå! En high-score-lista!

Godaste godiskakan

Till påsk testade jag en ny kaka som jag till min bedrövelse glömde fota så där förföriskt som man ska fota kakor och mat nuförtiden. Receptet hittade jag i tidningen MedMera. Kakorna åt jag upp själv. Såg dock att de kom med på en vanlig 'fota-fika-bordet'-bild. Så här kommer receptet med tillhörande bild.

Påskchokladbräck
400 g mörk choklad (jag tog 55%-ig för lite mildare smak)
3 dl minimarshmallows
1 dl cashewnötter
2 dl krossade chokladägg (jag tog M&M's chokladgodis istället)
1 tsk flingsalt

Bryt chokladen i mindre bitar och smält i en skål över vattenbad.
Rör ihop alla torra ingredienser och vänd ner i chokladen.
Häll blandningen i en form täckt med bakplåtspapper. Ställ in i kylen och låt stelna.
Skär i portionsbitar.

Och julen varar än till påska...

Kommer ni ihåg julen? Hur stressigt det var? Med allt som skulle bakas och fixas. Till exempel hann vi aldrig med pepparkaksbaket. Så efter några månader slängde jag den färdigköpta pepparkaksdegen... Julmarsipanen kom däremot till användning nu till påsk. Jag behövde bara fylla på med gul karamellfärg. Och så några händiga barn på det. Klart.

+ 0,4

Påsken är inte den lättaste tiden att hålla igen och räkna viktväktar-points. Inte julen heller för den delen. Eller sommaren. Eller livet...

Resultatet efter påsk blev +0,4 kg vilket ändå får ses som godkänt. Eftersom jag bara höll igen på kakorna. Endast en kaka till fikat hemma hos mamma. Men då fikar man ju ett antal gånger per dag... Mat och godis åt jag efter behag. Och påsktårtan gick ner. Och nu ska man försöka återgå till noll kakor per dag. Och noll godis... Och noll påsktårtor... Skittråkigt.

Ledsna påskgummor

Pirriga och förväntansfulla skulle barnen gå påskkärringar i torsdags. Kanske känner de sig lite för stora nu, men godiset hägrade. Välfyllda korgar med godis och choklad var fina minnen sen tidigare år... Och nu skulle lillebror introduceras. 'Man får godis!' Lockade de med. 'Om man klär ut sig så får man godis!' Med stora ögon gick lillebror med på att åtminstone sätta på sig en tokig hatt. Men där gick gränsen. Med viss tvekan godkände storasyskonen den halvdana påskgubben medan de sminkade sina kinder röda och rosiga. För man får godis!

Och iväg gick de. Klockan var ungefär tre på eftermiddagen. Solen sken och mamman log när de hoppsade iväg med en korg full med påskteckningar mellan sig. En korg som om en timme skulle vara välfylld med godis och choklad...

En knapp timme senare kom tre olyckliga påskfigurer hem. Lillebror konstaterade att man fick visst inget godis om man klädde ut sig. I korgen skramlade tjugo enkronor i sin ensamhet. Inte en endaste människa hade varit hemma. De hade varit till minst tjugo olika hus. Men de öppnade inte. Bara ett enda hus var hemma, och de hade inget godis...

Vilka besvikna och ledsna barn. Mammans hjärta blöder och visst fick de lite godis. Det kunde mamman ordna. Men besvikelsen var redan ett faktum.

Tidningsanka?

Så här i påsktider kan det dyka upp skumma typer som smyger omkring och spionerar. Väl dolda bakom till exempel en påsktidning. Man känner igen spionkycklingen på näbben. Som naturligtvis också måste ha utrymme när den ska gömma sig bakom en tidning. Som vilken erkänd spion som helst.

Ett endaste barn

I morse hade jag bara ett litet barn att skjutsa till dagis. De stora stannade hos farmor och farfar på mer påsklov. Med endast ett litet barn att skjutsa till dagis så kan man ju ta lite sovmorgon. Tänkte jag. Och snoozade några extra gånger. Men just det här lilla endaste barnet verkar ha kommit in i en 'nästan-två-års-kris', för oj och aj så arg han kan bli. När det inte blir som han vill. Det ska vara i rätt ordning, på rätt sätt och mest kan han själv. Är det inte tre-åringar som trotsar? Vad hände med vår lugna coola lilla kille?

Till detta lilla bryderi bjuder jag ännu en påsklovsbild. En röd traktor på rundtur med lyckliga barn i bakgrunden. Och den improviserade hopp-banan som de större barnen hade till sina käpphästar. Vackert!

Påsklov

Vi har firat påsk. Och det har vi gjort ordentligt. Lekt med kusiner. Fikat. Ätit godis. Gått på promenad. Klappat katter. Ätit godis. Åkt traktor. Spelat fotboll. Ätit godis.

Påskpyssel

Lill-Tjorvas är stora killen nu. Han bluddrar och pratar och snackar mest hela tiden. Han älskar att leka med bilar och han älskar att titta i böcker. Och igår kom han hem med sitt första påskpyssel. En 'ickling'.

Påskägg för alla

Det var en god påsk. Både för stora och små...

Choklad som smakar godis till de stora

och majskrokar som smakar papper till de små

Flow på Skansen!

Jag påbörjade ett inlägg igår om mina trötta, tråkiga, träliga barn. Det var gnäll, tjat och ret hela dagen och jag var sur, sur, sur... Men sen orkade jag inte skriva nåt för jag var för trött, tråkig och trälig... och sur, sur, sur...

Så jag bestämde mig. Inte en dag till hemma. Systerdottern blixtinkallades och idag blev det påsklov inne i Stockholm. Vi var inte ensamma kan jag säga. Men vilket flyt. Vilken dag. Vilken toppendag. Vilken himla toppendag!

Och jag är så förvånad. Jag hade packat klart kvällen innan. Inte likt mig. Jag hade lagt marginal på marginalen - det gör jag alltid men denna gång hann vi trots att vi var sena iväg. Inte likt mig. Vi tog bil till tåget och hann utan att stressa. Inte likt mig. Vi fick plats på bussen trots att hela fritids skulle med samma buss och klockan 10 sharp var vi på Vasamuseet som planerat. Fattar ni - som planerat! Inte likt mig!

Och så där har det fortsatt. Vi åt innan barnen blev för trötta. Det var ingen kö i matsalen för vi kom lite före alla andra. Lill-Tjorvas somnade nöjd i vagnen under visningen. Barnen höll sams (mycket tack vare bästa systerdottern så klart). Sen gick vi därifrån innan alla hade tröttnat. Vi orkade gå till Skansen och vi mötte alla fritids- och dagisgrupper som var på väg därifrån. Solen sken, älgarna log, sälen var fet, ja, you name it. Allt bara flöt! Wow! Hur gick det här till?

Är det så att jag har blivit mamma på riktigt nu. Tredje barnet och där satt den. Mammarollen. Framförhållningen. Lugnet. Eller var det bara tur...