Ledsna påskgummor

Pirriga och förväntansfulla skulle barnen gå påskkärringar i torsdags. Kanske känner de sig lite för stora nu, men godiset hägrade. Välfyllda korgar med godis och choklad var fina minnen sen tidigare år... Och nu skulle lillebror introduceras. 'Man får godis!' Lockade de med. 'Om man klär ut sig så får man godis!' Med stora ögon gick lillebror med på att åtminstone sätta på sig en tokig hatt. Men där gick gränsen. Med viss tvekan godkände storasyskonen den halvdana påskgubben medan de sminkade sina kinder röda och rosiga. För man får godis!

Och iväg gick de. Klockan var ungefär tre på eftermiddagen. Solen sken och mamman log när de hoppsade iväg med en korg full med påskteckningar mellan sig. En korg som om en timme skulle vara välfylld med godis och choklad...

En knapp timme senare kom tre olyckliga påskfigurer hem. Lillebror konstaterade att man fick visst inget godis om man klädde ut sig. I korgen skramlade tjugo enkronor i sin ensamhet. Inte en endaste människa hade varit hemma. De hade varit till minst tjugo olika hus. Men de öppnade inte. Bara ett enda hus var hemma, och de hade inget godis...

Vilka besvikna och ledsna barn. Mammans hjärta blöder och visst fick de lite godis. Det kunde mamman ordna. Men besvikelsen var redan ett faktum.