De stora barnen var med och valde hjälm. Det är viktigt att hjälmen är snygg, cool och skön så att den används och så vidare. A-son valde den mest oranga hjälm man kan tänka sig. Alltså helt självlysande. Den syns till och med runt hörnet. Vildis ville ha svart eller vit. Tvillingar va...
Vi fick prova runt ett tag till Vildis, för hennes huvud var mittemellan storlekar, men till slut hittade vi en snygg, lagom och vit som passade. Jag sneglade lite snabbt på skylten med prisinfo (trodde jag) och vi bestämde oss. Och i kassan meddelar herrn att det kostar mig 1300 balubas. Det visar sig att Vildis hjälm är special special och extra allt och kostar 899 kr. Jämfört med den oranga för 399 kr. Efter ett snabbt överslag i mammans hjärna – inte utan grämelse – betalade vi hjälmarna och gick. Att leta vidare i en annan butik, i ett annat centrum, en annan dag hade kostat oss både tid och kraft. Vildis var nöjd och gick glatt med på att i stället ärva brorsans regnställ... Så sparade vi en slant där... Så nu har jag slutat gräma mig... Endast det bästa är gott nog... Osv… Jag grämer mig inte alls längre. Faktiskt. Inte alls. Inte ens lite grann. Helt gräm-fri. Precis.
Men den som skulle haft hjälm i helgen visade sig vara Lill-Tjorvas. Under vilda lekar hemma i köket tjongade han in med pannan först i ett vasst hörn. Det blev akuten och sy 2 stygn i pannan. Och det kom bloood. Stackars lilleman. Och stackars Vildis och pappan som fick hantera dramatiken. Själv satt jag och fikade i solen under tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar