tisdag 31 maj 2011

Steg stegare stegast

När jag lämnat WO i stegtävlingen fick A-son låna min stegräknare.
Idag hade han gått 20 805 steg...
Där ligger man i lä.
Kanske ska jag anmäla A-son till tävlingen istället...

Man ska inte skryta

Igår skröt jag för de andra mammorna att Lill-Tjorvas minsann sover hela nätterna. I natt vaknade han kl 4 och har hållt oss vakna sen dess. Först med joller och skratt för att sedan övergå till gallskrik och spark...

måndag 30 maj 2011

Mamma! Du är bäst!

Idag fixade jag en sån där kartongbit man sätter i cykelhjulet så att det smattrar som en moped när man cyklar. Barnen är mycket nöjda :-)

Att bo där man bor

Hej jag heter Fru Olsson och jag är Hemnet-beroende.

Jag kan inte sluta leta hus. Fast jag bor redan. I ett hus. Som är helt ok. Det är konstigt att jag inte kan vara nöjd. Att jag letar efter bättre hela tiden, istället för att njuta av det vi har. Istället för att sätta ner foten och bo. Nu bor jag här. Här bor vi. I just detta hus. Som är gult och brett. Som ligger i Tjottahejti. Som har ett unket kök. Som har ett trasigt tak. Som ingen någonsin har vägarna förbi.

Men som ligger i solen vid en blomsteräng, vid en lagom stor skog, vid en bergknalle, vid ett hav. Som har insynsskyddad tomt. Som ligger vid en vändplan där nästan inga bilar kör. Där man istället kan spela basket och cykla runt runt.

De hus jag hittar är sällan bättre. Visst - ett nytt hus vore ju skönt. Utan trasigt tak och unket kök. Och det jag verkligen saknar och kanske ångrar är att vi just flyttade till Tjottahejti. Att vi inte bor närmare släkt och vänner.

Men för att verkligen verkligen flytta krävs något alldeles fantastiskt. Det perfekta läget, det perfekta huset och naturligtvis det perfekta priset. Och jag vet ju att jag inte kommer att hitta det. Jag vet ju att jag inte vill lämna det vi har. Men foten hänger lite i luften ändå. Bara utifallatt...

Sätt ner foten nån gång, Fru Olsson.

Ok, jag gör det. Jag sätter ner foten. Jag stänger av bevakningen på Hemnet. Jag bor. Nu bor jag. Här bor jag. Med båda fötterna på jorden. Och jag trivs :-)

söndag 29 maj 2011

Mitt nöt

Jag har sett fram emot att se finalen i Mästarnas Mästare. Ikväll var det dags. Eftersom det sänds mitt i läggningen så är det SVT Play som gäller. Med tiden har jag lärt mig att inte kolla Aftonbladet på nätet innan jag sett programmet själv. Och så mitt nöt går jag in på Facebook där någon naturligtvis jublar över giganternas gigant... Nåja, halva nöjet var ju ändå att se honom briljera...

Aldrig före tolv

När man har små barn och går på middag så får man välja 'tidig hemgång' eller 'natta barn på plats'. Idag blev det tidig hemgång. Det är nästan så jag skäms att säga det - men det är ganska skönt att komma hem halv elva-elva en lördag kväll. Barnen stupar då i säng och mamman och pappan får en stunds kvalitetstid tillsammans... Den ägnade vi åt att surfa på mobilen, ladda upp nya kontakter, kolla speedway och lösa korsord...

Och pang bom så var klockan över tolv igen.

fredag 27 maj 2011

Underbarn

Jag tror jag har fått ett underbarn.
Han gapar när jag ger honom mat.
Han byter hand för leksaken när vi sätter på en tröja.
Han blundar och sträcker fram näsan när vi tar nässpray.

Fast sånt där ändrar sig väl med tiden...

WO

Jag fick ett måndagsexemplar till stegräknare. Var på kontoret igår, men vi fick ändå inte ut några steg ur den lille gynnaren. Alla mina steg är säkert räknade men de är och förblir en väl bevarad hemlighet i en liten vit dosa. Nu lämnar jag WO i stegtävlingen.

Walk Over

torsdag 26 maj 2011

Njutning

När ungen somnade i bilstolen på vägen hem blev det kaffe och färskt olivbröd till mamman. Färskt för att det är nyköpt - inte nybakat...

Vilken annan bloggare som helst hade arrangerat brödet på en matchande assiett med några avocadoskivor och en basilikakvist från den egna örtagården, men inte den här bloggaren...

Men koppen är fin och mackan var god. Chokladbiten hann jag inte ens ta kort på...

onsdag 25 maj 2011

Karriärcoach

Idag hade jag en gratis karriärcoach som ringde upp mig. Det var CF som bjöd. (Ja, jag vet att det inte heter CF längre, men sverigesingenjörer är ju alldeles för långt att skriva...) Hon skulle i alla fall hjälpa mig att komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vi kom inte på nåt. Och jag vågade inte säga att det är hennes jobb jag är ute efter...

Ut i skogen...

...ska vi gå för det luktar så gött

När man är hemma en hel dag med en gnällig och febrig bebis så gör det gott för kropp och själ att gå ut i skogen med sina stora barn och orientera lite. Vi har köpt Naturpasset och igår tog vi de tre första kontrollerna. De närmaste och de enklaste, men ändå... Det här brukar vara mannens projekt med barnen som jag ivrigt uppmuntrar och ibland har följt med på. Nu föreslog mannen att jag och barnen skulle åka själva. Men... Men... Nej, jag kom inte på några bra 'Men' - det var ju en god idé. Och vi borde inte kunna gå vilse...

En kort tur, men en toppentur med pratglada och hoppsiga barn.
Det gjorde gott i själen för mamman.

tisdag 24 maj 2011

Sova middag

Idag sov Lill-Tjorvas middag i tre timmar. Han är lite krasslig så det var nog bara bra. Det värsta är att jag sov middag nästan lika länge. Eller så var det det bästa...

Nu ska jag bara försöka att inte ha dåligt samvete...

söndag 22 maj 2011

Orm i huset?

Jag skulle bara springa ut med soporna. Jag var barfota. Ooops! Vad var det? Där rörde sig nåt framför fötterna. En liten, liten huggorm slingrade sig fram över parkeringen. Liten, men ändå - en huggorm!

Mannen ropades till platsen. Utrustad med kvastskaft, hink och lövräfsa skred han till verket. Ormen skulle få flytta. Barnen följde intresserat händelseförloppet. Undrar om den kan krypa uppför hinkkanten? Nejdå, den har redan försökt krypa uppför husväggen, men den halkar ner hela tiden, sade en av spanarna.

Och vips så slingrade den sig uppför väggen och in i hörnet, hittade en liten springa i fasaden och försvann. Den försvann! In i husväggen. In vart då? In i väggen? In i husgrunden? Eller...?

Nu har vi en huggorm under huset. Det är inte utan att jag kollar av golvet lite extra inne på toa...

Betydligt större och farligare orm på Universeum i Göteborg, men ändå...

fredag 20 maj 2011

Trauma

Pappan hämtade barnen från skolan häromdagen. A-son hade en kompis med sig hem och de var snabbt ute och lirade fotboll. Vildis satt kvar i bilen. Pappan och mamman pratade om dagen, om kvällen, om maten, om helgen - ja sånt mammor och pappor pratar om när de ses mellan hämtning och middag...

Men vad länge Skruttan sitter i bilen. Var hon sur?
'Killar - kan ni kolla vad Vildis gör.'
Kompisen svarar skrattande: 'Hon sitter kvar i bilen.'
Sen inte lika skrattande: 'Hon gråter...'

Mamman går ut för att kolla. Vildis rycker i bildörren och verkligen storgråter. Inlåst!

Pappan har reflexmässigt låst bilen när han gick ur den.
Sen är det ingen som hör och ingen som ser Lill-Skruttan...

Lilla gumman! Vilket trauma.

onsdag 18 maj 2011

Snoddas är klar!

Äntligen! Det tog sin tid, men nu är min hjärtekatt Snoddas klar för leverans till en liten hjärtsjuk tjej eller kille. Det känns bra och det känns fint. Men pust - jag som hade tänkt göra två till... En katt för varje barn jag har. Bara på det igen. Men Snoddas får åka i förväg - han kan inte vänta på Piff & Puff...

Virka en hjärtekatt du också!

Läs mer om Hjärtekatten på http://hjartekatten.blogspot.com/

Speedway

Vi var på Speedway Grand Prix på Ullevi hela familjen. En annorlunda men ganska cool upplevelse. Några noteringar från kvällen:

De flesta som tittar på speedway har keps
Och regnkläder
Många röker (upptäckte jag i pausen när jag gick med Lill-Tjorvas i vagnen utanför)
En del hänger i baren istället för att titta på speedway (tex jag och Lill-Tjorvas)
Vi hade inga regnkläder
Det regnade
Vi satt nästan under tak
Nästan
Man måste hålla reda på vilken färg de har på hjälmen
Olika personer har samma färg på hjälmen fast i olika heat
Vi hejade på Sverige
De hade gul hjälm
Ibland
Jag och Lill-Tjorvas kollade på fyra heat
Sen hängde vi i baren
Sen gick vi hem
Jag köpte hamburgare och godis på vägen hem
Tävlingen avbröts pga regn
Jag hann inte äta upp godiset innan de andra kom hem

Heat 4 - Fredrik Lindgren i gul hjälm. Heja Sverige!




Det är skönt att tjejerna har fått en så framträdande roll i speedway. Något att uppmuntra Lill-Skruttan med. 'Om du gör läxan ordentligt så kan du bli paraply-flicka i Speedway Grand Prix när du blir stor...'

tisdag 17 maj 2011

Dagens test

Att mata nybajsad och småkinkig bebis - och samtidigt äta sushi med pinnar - och samtidigt lyssna och förstå vad de säger - och samtidigt beskriva alla sina goda egenskaper - och samtidigt vara snygg i håret...

Jag är en mespropp

'Mitt liv är bara 49%' sade sonen och tårarna trillade nerför kinden. 'Jag får inte gå på kalas och så har jag en massa sår.'

Ibland är livet jobbigt för en sju-åring. Ett kalas missades för vi var på Liseberg. Nästa kalas missas för då är det basketavslutning. Allt roligt krockar. Och såren - ja knäna är fulla av dem... Men den verkliga orsaken var nog att han inte fick ta med en studsboll till skolan idag. Det blev en massa bråk och tjat på morgonen och till slut sade mamman nej till allt. När vi satt i bilen utanför skolan kom tårarna. 'Mitt liv är bara 49%...'

Vad svarar en blödig mamma på det? Och han krånglade ju bara lite... Och när det kommer till kritan är mamman en riktig mespropp. Så studsbollen var med i bakfickan och kunde levereras när tårarna kom. Tillsammans med en krystad motivering till varför mamman ändrat sig... Då spricker ansiktet upp i ett leende och livet är inte så trist längre.

Usch, vilken mespropp jag är... Men det känns ganska bra.

Tagen och betagen av Fröding

Ikväll lämnade jag maken hemma med fyra ungar, två glada och två som gallskrek, och drog till stan på teater. Det var SuperSis som ordnat biljetter till 'En dåres sånger' där Sven Wollter gestaltar Gustaf Fröding och hans sista tid i livet. En fantastisk föreställning där t.o.m tårar trillade för att jag var så tagen av denna diktare och människa. En varm och sorglig föreställning som berörde. Han var en stor konstnär och en människospillra. Fantastiska texter och en närvaro på scen som gick att ta på. Bland det bästa jag sett på länge.

Många av texterna kände jag så väl igen, men jag har liksom glömt bort dem. Jag kommer ihåg dem från svenskan i gymnasiet och att jag tyckte om dem redan då. Nu måste jag läsa mer om och av Fröding.

Vara är vara
av Gustaf Fröding

Jag är
Jag är jag
Jag är det jag är
Jag är icke mer än jag är
Jag är allt det jag är
Jag är icke mindre än jag är
Jag är icke det jag icke är
Jag är helt och hållet jag

lördag 14 maj 2011

Att det ska vara så svårt?

Fredagkväll och familjen strosar på Avenyn. Dax för kvällsmat och vi börjar jakten. Jakten på en restaurang med tillräckligt god mat för att jag ska vara nöjd, men tillräckligt ofin för att det ska kännas bekvämt att storma in med tre barn och en vagn och en nyligen magsjuk man. Vi är vid gott mod den första halvtimmen. På nästa gata kanske? Där hittar vi nog något. Kinesiskt - nej säger barnen. Indiskt - nej säger mamman. Nästa är för fin. Sen en som är för sunkig. Och så där håller det på. Jag blir surare och surare. Hungrigare och hungrigare.

En timme tog det och sen hamnade vi på samma restaurang vi åt på igår. Mitt emot hotellet. Samma meny som igår och samma dagens...

Men jag fick ett glas vin och blev mätt och snäll i alla fall.

Götelaborg

Hela familjen är på minisemester i Göteborg. Det är toppen! Emellanåt i alla fall.

På toppensidan har vi Liseberg. Det var torsdagkväll och nästan inget folk. Jag och Lill-Tjorvas strosade mest runt, men de andra tre hade åkband och åkte allt de kom åt. A-son åkte tom Balder - den stora trä-bergodalbanan. Modig kille. Lill-Skruttan var också modig. Hon gick från att ha gråtit i lilla barn-bergodalbanan i första åket till att ropa 'en gång till' efter tredje turen i FlumeRide. Och jag tackade himlen för att jag hade en bebis att ta hand om istället för att åka... Undrar hur länge det håller.

Annat toppen är hotellfrukost, alla Bamsetidningar de tog med sig, en tur med Paddan och sol, sol, soool.

På bottensidan har vi dock magsjuka - och det var inte barnen utan mannen som blev dålig. Var det Burger King-burgaren? Var det tre turer med FlumeRide? Eller var det magsjuka. En dag gick i alla fall bort och jag var trebarnsmor på Göteborgs gator. Vi shoppade till barnens stora förtjusning... Tråkigast var att den planerade grillkvällen med bästa M&M och deras familjer blev inställd. Buuu! Och vi kunde inte ens skylla på barnen att de alltid blir sjuka....

Mer botten är ingen barnkanal på TV'n, man måste vara 16 år för att få bada i hotellets pool och allt tjat, tjat, tjaaat som man inte kommer undan fast det är semester.

Annars är det toppen! Ikväll blir det speedway...

onsdag 11 maj 2011

Nattvandrare?

Om man sover med stegräknaren på - har man gått för långt då?

tisdag 10 maj 2011

Tidsoptimist - javisst

Tänk att jag är optimist när det gäller tid. Jag som är så pessimistisk annars...

Saker jag gillar: 
Att göra listor
Massor av listor
Att hitta på nya projekt
Att starta projekt

Saker jag inte gillar:
Att avsluta projekt innan jag får börja med nästa
Att sätta en deadline
Att göra en tidplan
Att få vänta

Det här gäller då projekten hemma. På jobbet är jag oerhört effektiv och ordningsam. Kanske det är därför som ordningsamheten inte räcker ända hem...?

måndag 9 maj 2011

Tjuvnyp i gäddhänget

När jag bär Lill-Tjorvas i famnen får han jättebra tag om mitt gäddhäng. Det där som finns under armen på andra sidan där musklerna ska vara. Han tar tag med sina små nypor och nyper till. Han är väldigt stark i sina små nypor. Jag skriker rätt ut. Nu har jag fått blåmärken på gäddhänget.

Men det är inte det värsta. Det värsta är fortfarande själva gäddhänget...

Nära nu

Men oj, vilken tid det tar när man inte är van...

söndag 8 maj 2011

Viktväktarna var god dröj

De är smarta de där Viktväktarna. Jag gick med som internet-medlem för några månader sen. Viktväktarna har funkat för mig förut och så även denna gång. Med gott mod och friskt humör gick jag ner 8 kg på tre månader. Fint.

Men vad händer? Motivationen tryter. Jag börjar fuska. Jag fuskar lite till. Jag får lite ångest, men tröstar mig med att jag är ju fortfarande medlem, jag ska bara fuska en liten stund. Men tiden går. Fusket blir till ofusk, dvs jag minns inte att jag är viktväktare längre, dvs det är helt ok att äta vad jag vill och det räknas inte som fusk längre. Det dåliga samvetet ligger på lur, men hörs inte mellan godistuggorna.

Men lämnar jag Viktväktarna? Nej nej. Pengar fortsätter att dras från kontot. För om jag dessutom går ur Viktväktarna då har jag ju gett upp. Då är det ju kört. Nu småfuskar jag bara lite tillfälligt. Jag ska snart komma igång igen... Snart sade jag...

Och så rullar det på. Jag äter vidare utan dåligt samvete, för jag är ju faktiskt med i Viktväktarna, jag har bara lite paus... En kort paus bara.

De är smarta de där Viktväktarna.

fredag 6 maj 2011

Dammig bebis

Om man spottar i sängen. Snorar och dreglar. Och om man snurrar runt cirka 102 varv innan man somnar. Då blir det superkladdigt i sängen. Speciellt om man har gurglat 10 ml Kåvepenin Frukt precis innan sängdags.

När man sen vaknar har man dammråttor i vecken på halsen. Charmigt.

torsdag 5 maj 2011

Snodd men bra

"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that"
Martin Luther King

Där går gränsen

Lill-Tjorvas älskar mat. Hittills har vi inte hittat nånting han säger nej till. Allt går in. Han gapar och äter. Gapar och äter. Tills vi ger upp. Men det finns en gräns även för honom. Kåvepenin Frukt - där går gränsen. Inte ens Lill-Tjorvas får i sig det.

Jag har inte kommit på nåt jättebra sätt att få i honom penicillinet. För han kommer ju inte undan. Senaste metoden är att ha honom liggande i knät, hålla fast armar, ben och huvud och spruta in penicillinet i den gallskrikande munnen. Då gurglar det lite roligt.

onsdag 4 maj 2011

Jag har skaffat pseudonym

Redan när jag var liten tänkte jag ut vilken pseudonym jag skulle ha när jag blev författare. Jag skulle kalla mig Norah Olson - med amerikansk brytning. Nu har det ju inte blivit nån bok än, men att kalla sig Fru Olsson på sin blogg är väl ett steg i rätt riktning...

Att ha en pseudonym här på bloggen känns lite löjligt. Speciellt eftersom de enda som eventuellt läser bloggen är släkt och vänner, och de har ju fått länken till bloggen av mig. Inte så svårt att genomskåda mig då... Men det känns ändå rätt att vara lite hemlig. Man blir lite mer spännande inbillar jag mig. Hur spännande nu Fru Olsson låter...

Det var svårt att hitta på alias till övriga familjemedlemmar. Min man var inte så nöjd med att kallas Store T. Kanske ska jag byta till Big T - det låter lite coolare. A-son hette prins A först. Vildur eller Vildis är jag inte riktigt nöjd med - var inne på Argbiggan ett tag men det kanske är dumt... Lill-Tjorvas var lätt för han heter ju det. Super-Sis valde sitt själv så hon är väl nöjd i alla fall.

Vilken pseudonym vill du ha?

tisdag 3 maj 2011

Öroninflammation

Så här i efterhand kan man väl säga att det var rätt beslut att stanna hemma igår. Lill-Tjorvas har öroninflammation och ägnade natten åt att klaga på det. T och jag turades om att vanka fram och tillbaka. Testade Panodil och Ipren och fick sova några timmar i alla fall. Idag gick vi till farbror doktorn och där fick han penicillin och ett bokmärke med Bamse. Man undrar lite hur barnvan doktorn är när han ger ett bokmärke till en 11-månaders... Men Lill-Tjorvas var nöjd. Bamse smakade jättegott...

måndag 2 maj 2011

Att fatta beslut

Är det nåt jag har svårt med så är det att fatta beslut. Det är så definitivt. Det finns ingen återvändo (känns det som). Det måste blir så rätt (för man får ju inte göra fel). Och alla måste tycka att det blir bra. Hur 17 ska man kunna fatta ett beslut då. Och det gäller stort som smått. Varje gång jag bestämmer mig för nåt får jag en olustkänsla i kroppen. Var det rätt beslut? Vad tycker de andra? Kanske ska jag ändra mig? Kan man ändra sig?

Lill-Tjorvas är lite förkyld idag. Ingen feber, men han ser lite sjuk ut. Jag hade en lunch inbokad, men kom fram till att det nog var bäst att jag var hemma med lill-tjatten. Nog. Det där eländiga lilla ordet. Det är nog bäst. Jag sade så till min man. Det är nog bäst att vi är hemma. Han ville inte sätta käppar i hjulet för mina lunchplaner och sade lite som jag också tänkt, att han har ju inte feber, han ligger i vagnen och vilar etc etc. Och då får jag ångest. Det jag ville höra var ju att jag hade tänkt rätt. Punkt. Så var det klart. Nu öppnades frågan upp igen. Kanske kan jag åka? Kanske är jag för försiktig?

Och det här var en sån löjligt liten fråga. Ok, jag missar lunchen, det var tråkigt, men det är ju ingen katastrof... Och att vara hemma med en son som är lite krasslig kan ju aldrig vara fel beslut. Eller? Varför får jag sån beslutsångest? Varför måste jag ha bekräftelse från omgivningen på alla beslut. Varför måste jag veta hur alla andra skulle ha gjort? Varför bryr jag mig så mycket?

Beslutsångest och separationsångest leder mig osökt in på The Kartongrum Story, men den får vi ta en annan gång. Jag får sån ångest...

söndag 1 maj 2011

Eld i handen

På Valborg är det ettorna som tänder brasan. Vilka pirriga och stolta barn som tågade iväg i fackeltåget. Oroliga föräldrar hojtade om avståndet och titta framåt. Men det gick bra. Och vilken brasa det blev. Oj, vad det brann! Nu är det vår!