Pappan hämtade barnen från skolan häromdagen. A-son hade en kompis med sig hem och de var snabbt ute och lirade fotboll. Vildis satt kvar i bilen. Pappan och mamman pratade om dagen, om kvällen, om maten, om helgen - ja sånt mammor och pappor pratar om när de ses mellan hämtning och middag...
Men vad länge Skruttan sitter i bilen. Var hon sur?
'Killar - kan ni kolla vad Vildis gör.'
Kompisen svarar skrattande: 'Hon sitter kvar i bilen.'
Sen inte lika skrattande: 'Hon gråter...'
Mamman går ut för att kolla. Vildis rycker i bildörren och verkligen storgråter. Inlåst!
Pappan har reflexmässigt låst bilen när han gick ur den.
Sen är det ingen som hör och ingen som ser Lill-Skruttan...
Lilla gumman! Vilket trauma.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
2 kommentarer:
Vilken koll vi har... http://vardagsbetraktelser-vardagen.blogspot.com/2011/05/vila-nar-du-behover-det.html
funderar på om vi börjar bli gamla... ska vi vara oroliga?
Stackarn... Hon får gärna komma till lantlivet på Runtunabygden om hon behöver bearbeta traumat... Läskigt, trodde det bara var jag som var disträ i "vår" familj.
Skicka en kommentar