Redan när jag var liten tänkte jag ut vilken pseudonym jag skulle ha när jag blev författare. Jag skulle kalla mig Norah Olson - med amerikansk brytning. Nu har det ju inte blivit nån bok än, men att kalla sig Fru Olsson på sin blogg är väl ett steg i rätt riktning...
Att ha en pseudonym här på bloggen känns lite löjligt. Speciellt eftersom de enda som eventuellt läser bloggen är släkt och vänner, och de har ju fått länken till bloggen av mig. Inte så svårt att genomskåda mig då... Men det känns ändå rätt att vara lite hemlig. Man blir lite mer spännande inbillar jag mig. Hur spännande nu Fru Olsson låter...
Det var svårt att hitta på alias till övriga familjemedlemmar. Min man var inte så nöjd med att kallas Store T. Kanske ska jag byta till Big T - det låter lite coolare. A-son hette prins A först. Vildur eller Vildis är jag inte riktigt nöjd med - var inne på Argbiggan ett tag men det kanske är dumt... Lill-Tjorvas var lätt för han heter ju det. Super-Sis valde sitt själv så hon är väl nöjd i alla fall.
Vilken pseudonym vill du ha?
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
3 kommentarer:
Shit-nails (gissa vem ;)
Är de blue?
Kusin Vitamin har ju funkat länge, fast det blir ju tokigt för att vi är flera kusiner.. Tack för igår!
Skicka en kommentar