Ikväll lämnade jag maken hemma med fyra ungar, två glada och två som gallskrek, och drog till stan på teater. Det var SuperSis som ordnat biljetter till 'En dåres sånger' där Sven Wollter gestaltar Gustaf Fröding och hans sista tid i livet. En fantastisk föreställning där t.o.m tårar trillade för att jag var så tagen av denna diktare och människa. En varm och sorglig föreställning som berörde. Han var en stor konstnär och en människospillra. Fantastiska texter och en närvaro på scen som gick att ta på. Bland det bästa jag sett på länge.
Många av texterna kände jag så väl igen, men jag har liksom glömt bort dem. Jag kommer ihåg dem från svenskan i gymnasiet och att jag tyckte om dem redan då. Nu måste jag läsa mer om och av Fröding.
Vara är vara
av Gustaf Fröding
Jag är
Jag är jag
Jag är det jag är
Jag är icke mer än jag är
Jag är allt det jag är
Jag är icke mindre än jag är
Jag är icke det jag icke är
Jag är helt och hållet jag
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar