onsdag 28 januari 2015

In case of emergency

Vi hade en incident på jobbet för ett tag sen. Ett strömavbrott på flera timmar. En konsekvens av att vara utan el är att hissarna slutar fungera. På en gång. Där de är. De stannar helt enkelt. Om man nu inte råkar ha förberett för detta scenario och har reserv-kraft, så att hissen åtminstone kan köras till närmsta våning. Så dörrarna kan öppnas. Och alla stackars människor kan komma ut.

Den här dagen så stannade hissarna. Och stod där de stod. Inga dörrar öppnades. Inga stackars människor kom ut. Där fick de sitta i sex timmar. Typ. I SEX TIMMAR! Fattar ni?!

Det var inte jag som satt fast i en hiss. I sex timmar. Som tur var. Men varje gång jag åker hiss här på jobbet tänker jag på incidenten. På den panik jag skulle få om det var jag.

Men nu så. Nu har de dragit lärdom av det inträffade. Och installerat hjälp. En plan. In case of emergency... Så nu känns allt tryggt och lugnt igen. För nu finns det en ficklampa i hissen. Puh. 


söndag 25 januari 2015

Faran över

Ordningen återställd. Alla kan pusta ut. Sluta leta. Sluta gräm er. Livet kan fortgå. Den saknade pusselbiten är återfunnen. Den var ju under mattan i alla fall. Fast långt under. Nu är vi lyckliga igen. Hela. Kompletta. 




måndag 19 januari 2015

Tur att pengar inte rostar...

Om ingen bryr sig om att ta hand om sin slant går den väl tillbaka till tandfen igen?! Eller?!


torsdag 15 januari 2015

Holiday on Ice

Vi var på Disney on Ice, Lill-Tjorvas och jag. Det var en fantastisk föreställning. Över förväntan. För mig. Lill-Tjorvas ville ha popcorn.

Jag kommer ihåg när jag som liten var på Holiday on Ice i Rocklundahallen. (Det var innan Disney köpte föreställningen och innan ABB köpte Rocklundahallen...) Jag minns färgprakten, musiken, alla bekanta figurer som åkte skridskor. Ett minne för livet.

Nuförtiden matar vi barnen med 'minnen-för-livet'-minnen stup i kvarten. Det är så lätt att gå lite för tidigt, lite för ofta, lite för länge. Utbudet är så stort. De egna minnena så starka. Och viljan att ge sina barn de bästa av minnen. Så vi gick på Disney on Ice, Lill-Tjorvas och jag. Jag har varit med tvillingarna också en gång. Och kom fram till att en gång räckte. Främst på grund av alla hysteriska Disney-prylar som kostar skjortan och är helt useless... Men nu var det dags för lillebror. Lite för tidigt. Förstås.

För inte fascineras han av hur duktiga de är på skridskor. Eller hur coola dräkter de har. Han tröttnade ganska snabbt på färgprakten och de smäktande balladerna och piruetterna. Han ville ha en sån där grej som blinkar och snurrar. Han ville ha popcorn och glass.

Jag däremot tyckte det var bra. Men jag tror faktiskt upplevelsen skulle vara bättre om man satsade på en story och inte tryckte in tre kortversioner av Skönheten och Odjuret, Trassel och Frost. Det blev både korthugget och långtråkigt. Samma smäktande piruetter i alla tre liksom. Nej - satsa på en story och lite äldre barn i publiken. Då blir det rätt.

Fast jag grät ändå till Frost förstås...



lördag 10 januari 2015

Ny hobby

Vi har en ny hobby i huset. Vi gör pärlplattor modell Advanced, dvs pärlplattor av foton. Det är så himla coolt. Vildis har gjort en bild på sin morfar. Som mormor ska få. Och jag kan inte sluta titta och fascineras. På nära håll är det lite rörigt och på långt håll så är det så bra. Så otroligt bra.

fredag 9 januari 2015

Till mormor från Karin

Jag hittade ett brev i pappas skåp som det stod 'Till mormor från Karin' på. Det var oöppnat. Varför låg det där? Hade han lovat att leverera det men glömde? Fick inte adressen plats på kuvertet? Hade han censurerat det för att det stod nåt dumt?

Vilken tur då att min mormor, snart 102, fortfarande lever. Så jag kunde överlämna brevet. Bara lite försenat. Och hoppas att det inte stod nåt dumt i det...

Det var en teckning. På ett hus. Med upp-och-ned-vända blommor i fönstren. Ganska gulligt. Då. Men nu när det överlämnades av en 46-åring kanske inte lika gulligt. Så jag fick behålla den. Som ett minne. Jag som trodde hon skulle sätta upp den på kylskåpet hemma... Men hon sade att hon hade så många teckningar redan. Från barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen...






torsdag 8 januari 2015

När alla andra brinner...

...och att fatta jobbiga beslut. Nu har jag slutat i kören. Redan.

Så tog jag mig till slut i kragen och bestämde mig. Bestämde det jag egentligen visste. Men som jag duckade för. Det här att hoppa av. Lägga ner. Sluta. Inte vara med. Tacka nej. Det är inte min grej. För jag vill ju vara med. Och jag ser hur alla andra brinner. Jag vill också brinna. Jag vill blomma fullt ut. Jag vill glittra, ge mig hän, njuta.

Inte ha dåligt samvete för att jag repat för lite. Inte kan texten. Missar koreografin. Och kommer för sent till uppvärmningen.

Inte ha dåligt samvete för att jag inte är hemma. Inte hinner småprata på sängkanten. Missar matchen. Uppvisningen. Och är frånvarande. Igen.

Det grämer mig att jag nu missar en massa roligt. Det grämer mig att jag inte har tiden. Orken. Det grämer mig att jag inte hann bli säker. Van. Trygg. Att det hela tiden var ett jagande. Att komma i kapp. Att lära en ny låt. Få till rätt ton. Jag känner att jag ger upp lite för lätt. Att jag har mer att ge. Det som är jag på riktigt. När jag inte är pressad och stressad. Men jag känner att jag inte orkar. Det blir inte lättare. Det krävs en insats. För att hålla måttet. Och för att det ska kännas bra.

Jag känner mig vemodig, men lättad. Jag fattade ett beslut till slut. Nu får jag stå för det. Och göra nåt bra av det. Inte tappa kontakten med vännerna, som var orsaken till att jag började. Och kanske till och med gå på teater med syrran igen.

onsdag 7 januari 2015

Så upprörd

Ska det verkligen få gå till så här? Här sitter man. I godan ro. Och bygger på sitt julklapps-pussel. Till långt in på nätterna. Tar sig tiden. Njuter av tystnaden. Skrämmer bort klåfingriga barn. Allt för att få slutföra och briljera med mitt nya 1000-bitars-pussel. OCH SÅ FATTAS DET EN BIT!

Ja, jag skriker. På en gång. Upprört och utan upptrappning. Så här får det helt enkelt inte gå till. Vem ska jag skälla på? Inte barnet som gav mig pusslet i julklapp. Det fattar jag. Katterna kanske? Är det de som viftat iväg en bit och sen lekt runt med den in under frysen? Men jag har kollat där. Jag har kollat under mattan. Under diskmaskinen. Jag har till och med, mitt i natten, klippt upp dammsugarpåsen, full med granbarr och feta dammråttor, bara för att leta efter den eländiga sista biten. Kan ett pussel verkligen levereras utan sista biten? Så kan det väl inte gå till? Sån otur kan man väl inte ha? Kan jag stämma nån? Den måste väl ändå vara i huset? I en katt? I en byxfåll? Vad ska jag göra? Jag kan inte packa ihop mitt 999-bitars-pussel bara sådär. Det måste ju bli klart!

Svar till frustrerad, fd harmonisk, pusselmamma

måndag 5 januari 2015

Njut!

Okej allihopa. Nu tar vi och njuter av stunden. Det är sooool!


lördag 3 januari 2015

Pussel, pärlor och pingis

Jag älskar att vårt hus har plats för lek. Visst, det kanske inte platsar i tidningen Sköna hem. Men ändå.

Det som kanske är lite mindre bra är att vi har väldigt många saker. Så när man ska ställa ut jultomtarna innan jul finns det helt enkelt ingen plats. Men ett litet pingisbord går ju alltid in... Nu varvar vi pussel och pärlpyssel med pingisturnering.

torsdag 1 januari 2015

Nytt år och nya möjligheter

2014 var inte ett så bra år. Jag förlorade min far och det har varit en tung tid. Först när han var sjuk och sedan tomheten efteråt. Varje gång jag går förbi bilden på honom här hemma, så hugger det till i magen. Varje gång slår det mig, att ska jag verkligen inte få träffa honom igen. Verkligen aldrig. På riktigt. Det går inte in. Jag kan inte förstå. Jag vill inte tro det.



Jag har slutat med nyårslöften, men jag tycker ändå det är värt att reflektera över vad som är viktigt och vad jag vill. Jag har en del val att göra nu. Jag har en del tankar om vad jag vill. Nu gäller det att fokusera och inte låta mig hämmas, skrämmas, skämmas. Jag vill våga mer. Våga vara värre!

I år vill jag dessutom blogga mer... Det är inget nyårslöfte. Möjligen ett hot... Gott Nytt År på er.