Creepy - eller bara livlig fantasi...

Häromkvällen var jag på galej med jobbet. Och den här gången ansträngde jag mig. Bjöd till lite. Och ställde bilen för att kunna ta ett glas vin till maten. Men på den långa vägen hem lyckades jag missa pendeltåget med bara nån minut. Vilket ledde till en halvtimmes väntan på nästa tåg. Vilket ledde till att den anslutande bussen som tog mig den sista biten hem också lät vänta på sig. En halvtimme. Och att stå på en station med gapiga ungdomar som kan få för sig vad som helst med en förskräckt småbarnsförälder ledde till beslutet att det fick bli taxi sista biten.

Jag gick mot taxikön och såg genast att detta blir problem. För först i kön stod en taxi av okänt taxibolag. På andra plats stod en tydligt markerad svart-taxi, så den är lätt att undvika, och på tredje plats stod en bil av välkänt taxibolag. Jag snabb-googlade på det okända taxibolaget. Det var trots allt ett 020-nummer. Och jag fick träff på ett hyfsat förtroendeingivande sätt. Så artig som jag är tog jag taxin först i kön.

Och hoppade in hos en uppenbart nervös ung man med långt, stripigt, bakåtkammat hår. Han pladdrade nervöst och jag ångrade mig genast. Ångrade att jag hade hoppat in till en eventuell potentiell psykopat. Tankarna skenade och jag höll krampaktigt i handväskan medan vi dealade om fastpris etc. Han ursäktade sig att han var ny på jobbet. Han kontaktade nån växel för att få hjälp med fastpriset. Linjen brusade och han förklarade att det berodde på att vi var så långt borta... Jag frågade vad det här var för taxibolag och han pekade på ett emblem på skjortan - som var ett annat bolags emblem och de hade köpt upp det här bolaget och egentligen körde de mest till flygplatser och han ursäktade att bilen var så gammal och GPS'en funkade inte och jag kände att det här kan sluta hur som helst. Han har köpt kläderna på loppis. Snott bilen. En kompis på en walkie talkie nånstans i närheten... Vad gör jag om han kör åt fel håll? Kan man kasta sig ut i farten? Hur stark är han?

Antagligen var detta just en nervös ung man, ny på jobbet, i en skruttig taxi, på första spontankörningen, utan GPS. Då en kvinna med skärrad blick hoppar in i framsätet och svarar kortfattat på all typ av konversation... Uppenbart livrädd. Och han försöker än mer, genom sitt pladder, lugna och avväpna. Men med motsatt effekt. Kanske var det så.

Han körde lugnt och försiktigt. Och jag satt på helspänn. Väl framme betalade jag glatt. Tackade och bockade och slängde mig ur bilen och in i huset. Innan han ens hann blinka. Och väl i trygghet sneglade jag ut bakom gardinen att han verkligen, verkligen åkte sin väg.

Det händer så mycket otäckt här i världen. Det finns så många konstiga och skrämmande människor. Så en vanlig taxiresa med en säkert helt vanlig kille - blir med lite fantasi en mardrömsresa. Vart är vi på väg?