Ni vet de där kläderna man aldrig använder. Som hänger kvar i garderoben. Och som man heller aldrig slänger. De som är så snygga på galgen. Eller som ser så coola ut på andra människor. Men av någon anledning ser helt knasiga ut på en själv. Jag tog på mig dem idag. Jag trotsade motviljan. Jag kisade framför spegeln och godkände det hela. Jag ignorerade magkänslan och gick till jobbet.
I kjolen som är så där vid och fladdrig och olika lång fram och bak. Som ser så himla leasure och avslappnat ut på andra. Till exempel på långa smala modeller... Men som inte ser riktigt klokt ut egentligen. På en annan... En annan modell kan man säga...
Jag såg ut som 'Hej-kom-och-hjälp-mig'. Och ändå var det ingen som kom. Och hjälpte mig.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar