Hur som helst. Jag tog mina fötter och stolpade in på Löplabbet. Och de rackarna har tre butiker i rad. Utanför den ordinarie, trodde jag, så stod det att tjejer skulle gå till butiken lite längre upp på gatan. Utan att veta om jag skulle bli kränkt eller inte så fortsatte jag till nästa dörr och klev in. Hela jag i pösig jacka och lite lätt andfådd av promenaden. Och butiken var så liten och där stod seniga män och tittade undrande på mig. Hmm – tjejbutik? Kanske har de små fötter? Jag sneglade på dörren och insåg att det stod Race på dörren. Jag bylsade mig backande ut ur butiken och de seniga löparna pustade ut.
På nästa dörr stod det tjejer och jag gick in. Jag fick hjälp av en av deras experter och jag fick både provstå och provgå innan hon hämtade de skor som just mina fötter vill ha. För på Löplabbet väljer man inte skor. Det är skorna som väljer dig. Och det gäller även färgen på skorna. Det liksom blir den färg det blir. I mitt fall blev det en konstig blå-grön nyans med gula revärer och lila skosnören. Som sagt – jag valde inte skor. De valde mig...
Till detta passade jag på att formgjuta sulor som passar just mina hälsporrar. Så nu har jag höga förväntningar om långa promenader... Bara skorna vill det också... Det är ju de som bestämmer verkar det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar