Hemma-hos-reportage

På väg hem från sportlov passerade vi goda vänner. Ja, vi inte bara passerade. Vi stannade helt enkelt och sov över en natt. Och bjöds på middag och Vasaloppsbrunch. En gammal god tradition som vi lyckats hålla vid liv med jämna mellanrum. Först hos oss och numera hos dem. Själva Vasaloppet är ju spännande och så, men det håller på så himlans länge. Kanske att jag är yttepyttelite mer intresserad av brunchen än själva Vasaloppet. Men det märks nog inte. Jag hejar som de andra och trivs med sällskapet. Sen kommer jag aldrig ihåg vem jag ska heja på mellan åren, men han Thynell verkar vara en trevlig prick. Honom ska jag heja på. Nästa år.

Så medan de andra hejade högljutt så tog jag mig friheten att fotografera lite hemma hos dem. 'Det här är ingen herrgård, mamma. Det här är ett slott', sade dottern när vi gick runt i salongerna.