Åh vad jag inte tycker om skoaffärer som bara har tre par skor framme. I storlek 37-38-39. För jag tillhör tyvärr inte den lyckliga skara som har normala fötter. Alltså lagom stora. Som tydligen storlek 37-38-39 motsvarar. Jag har 40. Kanske tom 41 ibland. Om jag inte har klippt tånaglarna...
Och visst ser det tomt och tjusigt ut på hyllorna. Tripp, trapp och trull. Och visst tar de så gärna fram min storlek. Säger de. Men jag känner mig besvärlig och ovälkommen och struntar hellre i det. För jag vet inte om det är värt besväret. För jag vill kanske prova bara för att känna om de är sköna. Eller om de är snygga på. Eller vilken färg som passar bäst. Och då kan det bli många vändor till lagret. Och det är ju lite besvärligt. Tycker jag. Och tänker säkert de. Så då kan det lika gärna vara...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar