Äntligen håller man sig lite a jour på biofronten igen. Igår var vi på 'Bilar 2'. I 3D. Det positiva var att nu finns det 3D-glasögon i barnstorlek. Ja, det var väl det positiva...
Vilken urusel barnfilm måste jag säga. Jo, barnen var nöjda, men hur mycket fattade de egentligen? Och det här med 3D tillför ju ingenting. Visst lite djupseende, men inga coola effekter med bilar som kommer emot en eller att man tror att man kan klappa Bärgarn. Och storyn! Jag hängde knappt själv med i svängarna, och då har jag ju sett en och annan agentfilm.
Temat var alltså agentfilm a la James Bond med biljakter, skottlossning, bomber, högteknologiska finesser, coola killar, tuffa brudar, komplotter, sammansvärjningar, manlig vänskap och ond bråd död (så mycket nu bilar dör...) Nej, det var alldeles för högt tempo, för mycket vapen, för lite finess och för lite kärlek. Men barnen gillade den... Tyvärr.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar