Idag har det varit kalabalik i huset. Men det var inte orsakat av oss. En bekant i nöd. Vi hjälpte så gott vi kunde. Men det räckte inte så långt. Sen tog farbror polisen över.
Det fick mig att tänka på civilkurage. Jag tror inte jag har så mycket av den varan. Eller jag hoppas förstås att jag har det. Och jag tror jag har mer nu än förut. Men min spontana tanke är 'Blanda inte in oss.' Den tanken skäms jag för. Men 'akta-min-familj'-känslan är stark och dominerande. Inte så konstigt kanske, men man skulle vilja vara lite mer 'upp-till-kampig'. En sån som säger ifrån ordentligt när något är fel. Med kraft och mod i barm. Jag kanske skulle stå och vifta lite försynt, och räddhågset säga att 'Hallå där. Så där gör man väl inte? Eller? Sluta nu är ni snälla...'
Vilket fånigt ord. Räddhågset. Nej, bort med det. Upp till kamp helt enkelt.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar