
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
fredag 4 november 2011
Thaimassage
Idag hade jag en liten thailändska på ryggen. Hon var liten men ganska tung. Hon använde armbågar och knän för att knåda ut mig. Hon vek ihop mig på sätt jag inte visste att jag kunde. Eller kunde och kunde. Det brydde hon sig inte om. Hon vek ändå. Och så tryckte hon. Jag tror hon lyckades trycka ut mig ungefär en decimeter åt alla håll.
torsdag 3 november 2011
Lollolollolollolollolollolollo Lollo
onsdag 2 november 2011
100 kg packning
Alla sade åt oss. Och vi tyckte att vi lyssnade. Men så fel det blev ändå. Vi har med oss halva hushållet hit till Thailand. ’Ta inte med er nåt. Allt kan man handla där. Billigt är det. Och varmt så man behöver inga kläder.’
Nja, men en varm tröja behöver man väl. Ifall det blir lite kyligt frampå kvällen. Och lite ombyten. Och skor som matchar alla olika ombyten. Och blöjor. Massa blöjor. Och välling. Och böcker. Och pyssel, papper, pennor, spel. Dvd-spelare. Dator. Nintendo. Som sagt. Listan tar aldrig slut. Utifallatt-listan.
Och så stod vi där på Arlanda. Med ett handbagage som vägde 12 kilo. Fast det bara fick väga fem. Så Fru Olsson står på knä mitt på terminal fem och packar om. Flyttar böcker, sprider kläder, väger väskor, svär och skriker åt man och barn och mumlar maniskt för sig själv; 'och det här är bara början…'
Men till slut fick vi godkänt. En till väska blev incheckad istället och vi var i hamn. Våra två feta resväskor och vår hockeytrunk fick alla en lapp som det stod ’Heavy’ på… Familjen ’Hängslen & Livrem’ i ett nötskal. Och mamman började till slut andas normalt igen.
Tio timmar på flyget gick dock över förväntan. Där ägnade vi oss åt att vänta länge på maten samtidigt som vi påpekade för dem runt omkring oss att vi var väldigt hungriga, vi pysslade lite i våra pysselböcker, spelade Nintendo och upptäckte att den medsläpade mycket tunga dvd-spelaren inte funkade. Och så gick vi fram och tillbaka i gången också. Fram och tillbaka. Och kollade vad folk gjorde. Sen sov vi. Lill-Tjorvas är ju under två så han reser gratis men utan sittplats. Hur tänkte man då? Det märktes ju inte direkt att han inte tog nån plats. Snarare tog upp han två platser. Och Vildis tog de andra två. A-son tog golvplatsen och T och jag fick varsitt litet ytte-pytte-hörn att krypa ihop på. Det är långt till Thailand när man sitter på ett litet ytte-pytte-hörn. Och samtidigt tittar på Åsa-Nisse utan ljud.
Nja, men en varm tröja behöver man väl. Ifall det blir lite kyligt frampå kvällen. Och lite ombyten. Och skor som matchar alla olika ombyten. Och blöjor. Massa blöjor. Och välling. Och böcker. Och pyssel, papper, pennor, spel. Dvd-spelare. Dator. Nintendo. Som sagt. Listan tar aldrig slut. Utifallatt-listan.
Och så stod vi där på Arlanda. Med ett handbagage som vägde 12 kilo. Fast det bara fick väga fem. Så Fru Olsson står på knä mitt på terminal fem och packar om. Flyttar böcker, sprider kläder, väger väskor, svär och skriker åt man och barn och mumlar maniskt för sig själv; 'och det här är bara början…'
Men till slut fick vi godkänt. En till väska blev incheckad istället och vi var i hamn. Våra två feta resväskor och vår hockeytrunk fick alla en lapp som det stod ’Heavy’ på… Familjen ’Hängslen & Livrem’ i ett nötskal. Och mamman började till slut andas normalt igen.
Tio timmar på flyget gick dock över förväntan. Där ägnade vi oss åt att vänta länge på maten samtidigt som vi påpekade för dem runt omkring oss att vi var väldigt hungriga, vi pysslade lite i våra pysselböcker, spelade Nintendo och upptäckte att den medsläpade mycket tunga dvd-spelaren inte funkade. Och så gick vi fram och tillbaka i gången också. Fram och tillbaka. Och kollade vad folk gjorde. Sen sov vi. Lill-Tjorvas är ju under två så han reser gratis men utan sittplats. Hur tänkte man då? Det märktes ju inte direkt att han inte tog nån plats. Snarare tog upp han två platser. Och Vildis tog de andra två. A-son tog golvplatsen och T och jag fick varsitt litet ytte-pytte-hörn att krypa ihop på. Det är långt till Thailand när man sitter på ett litet ytte-pytte-hörn. Och samtidigt tittar på Åsa-Nisse utan ljud.
Etiketter:
A-son,
Betraktelser,
Lill-Tjorvas,
Semester,
Thailand,
Vildis
söndag 30 oktober 2011
Grytlapparnas grytlapp
Jag fick en present av Vildis. Som hon sytt alldeles själv. En grytlapp. Den är helt enkelt bedårande!
2 kg godis
En annan sak min PT sade. Att när jag har gått ner och nått mitt mål. Då kan man fuska två gånger i veckan. Då man kan äta lite extra. Men bara 2 ggr i veckan. Man skulle till och med kunna äta 1 kg godis om man vill.
Ojojoj. Då ska jag äta 2 kg godis i veckan. Wow. Det är ju mer än vad jag nånsin ätit. Jag älskar min PT!
Ojojoj. Då ska jag äta 2 kg godis i veckan. Wow. Det är ju mer än vad jag nånsin ätit. Jag älskar min PT!
fredag 28 oktober 2011
PT rules
Idag fick jag beröm. Jag har gått ner 3 kg och jag är stark. Jag måste skaffa hantlar som väger 4 kg så det blir jobbigare. Säger min PT. Och jag suger åt mig. Trots att hon säkert säger så till alla. Och trots att jag i princip betalar henne för att hon ska säga sånt. Men ändå. Beröm! Jag lapar i mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)