Bättre begagnad

Jag vet inte. Den här hade vi tänkt sälja på Blocket. Vi kanske måste pruta på priset lite...?

De är tillbaka!

Vi som till och med flyttade hela köket för att finta bort dem. Men icke. De har hittat oss. Eller rättare sagt maten... Igår såg jag fotspår i majsmjölet och att någon bitit hål på påsen... I dag lever inte den stackaren som åt majsmjöl till kvällsmat. Tyvärr får man väl säga. För det är ju inget nöje direkt att sätta ut fällor. Men det gjorde vi. Och stackaren gick rakt i fällan.

Vi är ju luttrade nuförtiden och vet att man ska knyta fast fällan i nånting. Så att den halvdöda musen inte springer iväg med fällan. Så i morse när jag var på väg till tvättstugan och svängde runt hörnet hängde det en död mus i en råttfälla i ett snöre från bokhyllan. I ögonhöjd. Och på ett mycket kvinnligt och förnedrande sätt ryggade jag snabbt tillbaka med ett halvkvävt skrik och hämtade min man. Jag hatar att jag blir så larvig. Men det är ju så himla äckligt. Så. Himla. Äckligt!

Nu är den död. Allt som eventuellt kanske på något sätt har varit i kontakt med den nu döde musen är bortslängt och tvättat och rensat och förträngt. Nu vänder vi blad och går vidare. Vi har gillrat tre nya fällor. De är fastbundna. Och jag undviker tvättstugan helt och hållet.

För det finns fler. När Vildis skulle kolla vad vi ojade oss över och släntrade in i lekrummet, såg hon hur en rackare smet in under dörren. Livs levande. För tillfället.

När barnen ringer från skolan

Dottern ringer på mobilen. Mitt på eftermiddagen. Det ekar lite eftersom hon gått in på toaletten för att ringa. I hemlighet. Bara för att hon måste. Hon är så entusiastisk.

- Vet du vad jag lärde mig på trombonen idag?
- Nä.
- Do do do doo...
- Eh vilken låt är det?
- Å wen thö sejnts...
- Jaha! Vad bra. Då kan du vara med när vi jammar på kollot i sommar.
- Japp. Det vara bara det. Hejdå. Puss puss.

Klick.

När barnen ringer från skolan. Det kunde ha varit mycket värre. Inser jag.

Bättre förr

Vi letade fram lite gamla spel hemma hos mor & far i helgen. Som underhållning till barnen. Och som alternativ till alla I-pads, Nintendos, mobiler och datorer. Det vill säga helt vanliga spel som jag lekte med när jag var barn. Lyckligt ovetande om framtidens tusen gånger roligare alternativ...

Vildis blev dock eld och lågor över ett gammalt Solitaire i tidstypiska färger. 'Åh. En så här vill jag köpa.' Tyckte Vildis. 'Haha.' Svarade A-son rappt. 'Det finns inte nuförtiden. I så fall en radiostyrd sån där, som snurrar runt eller nåt...'

Och det är nog sant. Nu finns det säkert en app man kan ladda ner. Och antagligen kan man välja färg så att man fortfarande får den rätta retro-känslan... Och kanske kan man till och med få lite 'tips and hints' så man nån endaste liten gång kan lösa det där förbaskade Solitaire-spelet...

Glasyr!

Vi har en del glasyr-problematik nuförtiden. För det är så kul att göra glasyr. I olika färg. Speciellt att blanda färg... Första gången kom dottern bedrövad in till mig när jag badade Lill-Tjorvas. Hon hade läst lite fel. Och tog 1 deciliter vatten istället för 1 matsked vatten... Glasyren blev aningens blaskig. Och färgen hann hon inte ens komma till. Och sen var florsockret slut...

Nytt florsocker inhandlades och ny sockerkaka bakades. Så vi skulle ha nåt att lägga glasyren på... Och färgen blandades. Och blandades. Och blandades. Lite mer grönt. Och lite mer rött. Och så bara lite blått till. Och så lite grönt... Till slut blev allt bara svart.

Alla dessa grytlappar

Nu har sonen levererat sin variant på grytlapp. Och han har ju symaskins-körkort gubevars. Här snackar vi grytlapp. Mycket tjusig och till och med användbar. Jag funderar dessutom på att skapa en egen blogg-kategori för alla grytlapps-inlägg. Så ni hittar dem lättare menar jag...

Hur inspirerad kan man bli?

Jag hade en riktigt lyxig dag häromdagen. Jag var på inspirationsdag hos Confex med temat 'Kvinnor i tiden'. De hade samlat ihop ett imponerande gäng som på ett eller annat sätt skulle inspirera oss. Flera personer som jag länge velat se och höra. Jag hade otroliga förväntningar och vågade inte tro på att det verkligen skulle bli av förrän jag satt där på Cirkus med min väninna.

 

Ulla Skoog med pianist underhöll mellan föreläsarna. Hon var rapp och rolig som vanligt. Först ut var sedan Mia Törnblom. Som jag har velat se så länge. Och det första som slog mig var att vilken konstig röst hon har. Hur ska man orka lyssna på den? Men det gick snabbt över. Hon rev igång. Hon bjöd på sig själv. Jag skrattade och grät. Hon var konkret och jag kan nu både assa och dissa.

Nästa på tur var Annika Östberg. Vilken kontrast. Stor och ståtlig stod hon helt stilla på scen och berättade sin historia. Rakt upp och ner. Lugnt och nästan lågmält. Och det var knäpptyst på Cirkus. Jag blev oerhört berörd av hennes livsöde. Och de insikter hon tagit till sig under sitt liv. En imponerande kvinna.

Efter lunch fick vi träffa Martina Haag. Jag har läst några av hennes böcker och tycker att hon är fyndig och rolig. Hennes sommarprat hade också ett bra upplägg med många cliff hangers. Idag imponerade hon inte lika mycket. Det kändes lite ytligt i förhållande till övriga talare. Hon var finklädd och högklackad och lite skrytsam på nåt sätt. Nej, det gick inte fram riktigt och budskapet kändes tunt.

Sen kom en ny förälskelse för min del. Bob Hansson. Jag har aldrig sett honom men oj - han tog oss med storm med sin ödmjuka och kärleksfulla uppenbarelse. Vimsig, dramatisk och helt enkelt underbar.

Anders Lundin är också en favorit. Han är klurig och finurlig. Han skulle prata om att vara lagom bra. Men beskrev sen hur han minutiöst hade förberett sig och planerat för alla eventualiteter när han var programledare för Eurovision Song Contest tillsammans med Kattis Ahlström. Kul att se, men det kändes inte som att temat på hans föreläsning stämde med innehållet. För det blev ju bättre än lagom. Eller?

Sist ut var Lou Rossling. Vilken kvinna. Vilken energi. Jag hade inte hört talas om henne, men hon var otroligt inspirerande och en frisk fläkt. Hon hade varit lärare och berättade på ett gripande och innerligt sätt om hur vi behandlade våra barn i skolan på den tiden. Hon hade dragit kloka slutsatser och var väldigt inspirerande.

Ja, det var en underbar dag som berörde mig starkt. Jag och min väninna skrattade och grät om vartannat. Men vi njöt precis hela tiden. Full av inspiration gick jag sen hem och fortsatte min vardag, mitt jobb och mitt liv precis som vanligt...