På förekommen anledning

Saker man bör säga till sina barn:

1. Tänd aldrig en brasa när ni är ensamma hemma. 

2. Om ni tänder en brasa - glöm inte att öppna spjället...

Vår historia

Det kan inte vara lätt att skildra vår historia i en julkalender för barn. Men så nyttigt det är att se. Hur barnen hade det förr. Hur ett nöje var att titta på en avrättning. Hur fattiga föräldrar fick lämna sina små barn på barnhus, där barnen fick arbeta tre timmar innan de fick frukost. Hur de fick samma gröt till frukost, lunch och middag. Eller soppa på ett skärp. Och att man inte fick bestämma själv vad man skulle jobba med eller vem man skulle gifta sig med. Och att man inte blev äldre än typ 47. Då var livet en kamp här i Sverige. Vad gladdes man åt? Vad var lycka då?

Det är tankeväckande och nyttigt för oss att se. Både för barn och vuxna. Att inte ta allt för givet. Alla barn borde få göra det där julkalender-experimentet. Prova på en dag och känna efter hur det var. Många vuxna skulle behöva det också. Kanske ett experiment hur det är att lämna sitt land, sin släkt, sitt hus. Hur det är att fly från ett krig. Fly för sitt liv i en överlastad båt. Med sina rädda och gråtande barn. Med hopp om att räddas och mötas av värme och en öppen famn. Inte en stängd bro, hårda ord och brinnande flyktingförläggningar. Nej, det är ganska många som skulle behöva vara med i ett så'nt experiment.

Vi skapar vår historia hela tiden. Om 100 år kanske framtidens barn tittar på en omdiskuterad julkalender som försöker skildra hur vi i Sverige stängde våra gränser, och skällde och hotade barn och familjer på flykt från krig. Antagligen är vi inte så stolta då heller.

Eller hur ser vårt land ut då? Vilken väg väljer vi att gå? Det formar vi idag. Vi har möjlighet att välja. Tanken svindlar. Låt oss gemensamt stoppa dessa kalla, hårda, inskränkta vindar som blåser. För framtidens skull.

Jag vill tycka om julkalendern

Jag vill verkligen tycka om julkalendern. För jag gillar konceptet. Jag gillar Lotta och Erik. Jag tycker de är roliga. Och jag tycker det är bra att det är lärorikt. Men jag saknar en story. Det behöver inte handla om jultomtar, men det hade gärna fått vara en handling som håller ihop det hela. Nu känns det lite lösryckt och improviserat. Ett faktaprogram och kanske inte en julkalender. Det känns dessutom lite taffligt ibland, när tex Kakan ska sälja sina trälar på auktion. Så är det inget folk där. Utan hon står och låtsas prata med en folkmassa som inte finns. Det blir lite charader över det hela.

Men sen gillar Lill-Tjorvas det. Och då är det ju bra ändå. Så jag håller tyst. För om jag sitter och klagar och kritiserar, så tycker ju han likadant. Och det tror jag är ganska vanligt nuförtiden, att barnen sitter och hör hur föräldrar dömer och kritiserar det de ser på TV. 

'Hur kan hon ha på sig det där? Vad tjock han har blivit? Hur kan de lägga pengar på att sända sånt här? Hon verkar ju helt korkad. Gud, vad falskt han sjunger.'

Sådär låter det nog i flera soffor på fredag- och lördag-kvällar. Och barnen lär sig förstås. Och tar efter. Inte konstigt att det finns så mycket näthat. När vi är så snabba att döma. 

Vi kommer kolla vidare på julkalendern. Även om den inte uppfyllde mina förväntningar, så tycker jag den är intressant och småkul. Det är ju ett experiment. Och det är väl så med experiment. Att det är roligare att göra dem själv än att titta på.

No more Ullared

Vi gjorde en sån där tripp till Ullared igen under hösten. En trevlig utflykt pga sällskapet, men själva shoppingen gör mig illa berörd. Det är stort, det är hysteriskt mycket folk och det är, eller ska i alla fall vara, billigt. Och är det billigt så är det ju oftast skräp.

Jag trodde mig vara mer sansad i år. För två år sen gick jag hallaballoo och handlade allt jag såg. I år tänkte jag ha en plan. Och planen var att inte handla så mycket. Den planen höll inte. Men jag tänkte åtminstone till lite mer denna gång. Jag handlade förbrukningsvaror och kläder till barnen. Och en del julklappar. Inte lika mycket kläder till mig själv. För de jag handlade förra gången hänger typ oanvända kvar i garderoben.

Idag när det skulle advent-mysas plockade jag fram de två snöbolls-lamporna jag köpte i Ullared. Vi hade en sån variant som vi fått av några vänner och jag tyckte så mycket om den tills den dog. Nu blev jag så glad att jag hittade billiga bollar i Ullared och köpte två stycken på studs (haha).

Jaha. Och så var sladden till boll-jäkeln typ 1,5 m lång. Och slutar mitt på halva fönstret när man hängt upp lampan. Hur tänkte de nu? Ska bollarna ligga på fönsterbrädan? Eller ska man ha kontakterna upp vid taklisten? Grrr. Billigt krafs från Ullared. Nästa gång ska jag rösta för en spa-helg istället...

Omtag i fotoröran

Nu behöver jag hjälp. På vilket sätt ska jag organisera mina bilder? Jag tar miljoner bilder. Tusen biljoner triljoner bilder. Som ligger på min dator och några extra hårddiskar. Sorterade i mappar per datum med en kommentar på mappen vad den innehåller. Och uppdelat per kamera, dvs Nikon och iPhone. Det är sorteringen och den hjälper mig föga.

Jag använder Photoshop Elements version 7 till fotoredigering. Har egentligen aldrig lärt mig det ordentligt men det funkar. Kan tänka mig att fortsätta med Photoshop i nån nyare version. Organiseraren använde jag i början, men tyckte den var lite knölig och när jag sedan flyttade en hel del bilder till en extern hårddisk så fick den spel och tappade alla kopplingar. Förstås. Jag använder också Photoshop Elements till design av cd-fodral, gratulationer, inbjudningar, affischer etc.

Samtidigt använder jag Picasa i vissa lägen. Tex när jag ska dela bilder med andra. Jag föll väldigt mycket för ansikts-igenkänningen, men det är ju ett härke att underhålla. Dessutom litar jag inte på att mina bilder inte plötsligt delas i Google+ eller nåt. Det hänger ihop för mycket utan att jag orkar fatta hur.

Jag har kollat lite på Photoshop Elements version 14 och kan tänka mig att fortsätta med den, men då även använda organiseraren. Och så skippar jag läskiga Picasa förstås.

Så nu vill jag höra era bästa tips på hur ni sorterar era bilder. Vilket fotoredigeringsprogram är bäst? Ska jag skaffa InDesign istället? Eller gå all in på Photoshop? Snälla hjälp mig. It's a djungle out there.

Fototävlingen

Det utlystes en fototävling lokalt i byn och jag kände mig manad att delta. Vad sjutton. I en liten lokal tävling kan till och med en glad amatör ha en chans. Som vanligt lite sent ute valde jag snabbt ut tre bilder som jag tyckte passade in på temat 'Speglingar'. Och jag valde inte ut speglingar i vatten eller snygga solnedgångar utan tolkade temat som speglingar oss människor emellan.

Det visade sig att alla som lämnat in bidrag kom med på utställningen och vi bjöds till invigning där vinnaren skulle koras. Jag förstod förstås att jag inte skulle vinna, men var så nyfiken att se mina egna bilder på en fotoutställning, att jag åkte dit till invigningen.

Och jag höll på att sjunka genom jorden när jag gick runt och tittade på alla bidrag. Otroligt fina bilder, genomtänkta med rätt ljus och efterbehandlade enligt konstens alla regler. Alla andra var för sjutton riktiga fotografer. Och så satt min tre vardagsbilder där och stack ut. Förvisso helt ok i innehåll, men långt ifrån de andra rent fototekniskt. Så jag skämdes lite, men var ändå stolt över att jag vågat.

Det var tre personer i juryn, en fotograf och två konstnärer. Och döm om min förvåning när de, förutom att kora en vinnare, dessutom delade ut tre hedersomnämnanden. För de hade inte kunnat komma överens. Om konstnärerna hade fått bestämma hade jag kanske tom vunnit. För de tyckte så mycket om min tolkning av temat. Men fotografen tyckte inte de räckte fototekniskt. Så de kompromissade. Och jag fick ett diplom.

Så plötsligt var det helt ok att mina bilder satt där på utställningen. De platsade. Och nu är jag helt taggad att lära mig mer teknik. För tänk om jag kunde efterbehandla bilden eller ställa in kameran så jag får rätt slutartid och ljussättning och allt vad man nu ska tänka på. Hur bra skulle det inte bli då?!

Jag behöver inte Mall of Scandinavia

Mall of Scandinavia öppnade igår under kaos och tumult. Och jag var dit idag eftersom jag var i krokarna. Det kryllar av människor. Det kryllar av affärer. Det kryllar av lampor, glitter och fontäner. Och jag går runt runt. Utan att veta vart jag är, vart jag ska och vad jag eventuellt borde köpa. Jag känner mig bara illa berörd. Vi behöver inte ett nytt shopping-palats. Vi behöver inte alla dessa kläder, prylar och pryttlar. Jag blir bara matt.