Är jag igång nu?

Frågan jag ställer mig är varför? Varför bloggar man? Varför bloggar jag nu helt plötsligt? Vad är det som lockar med att skriva rakt ut i luften där vem som helst kan läsa? Varför räcker det inte med en traditionell dagbok? Vill jag bli upptäckt? Vill jag bli rik? Vill jag ha bekräftelse?

Jo, jag vill väl synas. Få bekräftelse. Jag vill att andra ska läsa och kommentera & dunka mig i ryggen. "Kul skrivet. Där fick du till det." Egentligen har jag alltid bloggat. Inne i mitt huvud. Allt jag gör och allt jag säger formulerar jag till en berättelse, en anekdot att berätta för andra. Ingenting finns om jag inte delar det med andra. Händelser finns inte om de inte finns på bild. Varför är det så? Litar jag inte på mitt minne? Är det nåt slags existentiellt problem jag lider av?

När Facebook kom in i mitt liv var det statusuppdateringar jag formulerade i mitt huvud så fort jag gjorde nåt som var värt att berätta. Och allt är värt att berätta; roliga saker, tokiga saker, saker att skryta med och saker att bjuda på. Och bekräftelsen räknas i antalet Gilla-tryckningar eller kommentarer.

Nu har jag ett nytt forum att formulera mig på. Frågan är om jag är redo att släppa in nån annan. Törs jag låta alla i cyberspejs läsa mina tankar? Eller låter jag min blogg ligga dold och hemlig som en hederlig dagbok med en liten, liten nyckel. Men hur säkra var de där dagbokslåsen egentligen... Äääh, vad sjutton. Nu kör vi.

Välkommen hit :-)