Kalabalik i bastun

Vi fick oväntat besök igen. En liten stackars mususling hade letat sig in i badrummet och den dörrlösa bastun. Dörrlös eftersom den används som förvaringsrum för blandade träningskläder. Och därför också ett lätt mål för en ensam mususling. Dottern skulle just hämta sig en träningskläda då en liten mus fick brått därifrån. Upp sprang den ur lådan där dottern stod och höll i en tröja. En smärre chock för den stackars dottern. Och troligtvis för den stackars mususlingen också. Och mamman var inte bättre hon. På tå och med långa armar lyckades vi packa gympapåsen och sedan stänga och låsa dörren till toan... Så var det problemet inte alls löst...

Efter uppbyggande telefonsamtal med maken dristade sig mamman till att ställa in en redan apterad musfälla en armslängd in i bastun. Sen stängde hon dörren och låste. Och gick inte in i badrummet på hela dagen.

På kvällen återsamlades familjen och musdebaklet måste tas om hand. Vi måste hitta hålet. Vi måste hitta musen. Försiktigt, försiktigt flyttade vi alla lådor med träningskläder. För att hitta spår. För att hitta möjliga flyktvägar. Men inte trodde vi den stackaren skulle sitta kvar där i hörnet. Och titta upp med sina musiga ögon och sin darrande nos. Nu var det min tur att få hjärtat i halsgropen och skrikande rusa ut. Visst de är små, men hundan så äckliga.

Sådärja. Mususling lokaliserad. Och barnen har kompisar hemma som alla vill se, rädda och helst behålla musen. Det tas fram lådor, hinkar, handskar, mössor - alla möjliga tillhyggen och verktyg för att fånga in eller svepa med sig musen ut till friheten. Inte döda. Inte först.

Och inte visste jag att mususlingar kan hoppa en meter rakt upp i luften. Det var inte bara jag som gallskrek och sprang ut när den hoppade första gången. Det var ett fönster emellan men ändå. Så snabbt. Så högt. Så äckligt.

Nåja, jagandet hjälpte inte. Friheten förstod den inte att den kunde nå. Innan kvällen var slut var stackars mususling borta. Fri på ett högre plan kan man säga...