Stanna liften

Lill-Tjorvas har äntligen kommit på hur man svänger. Det är inte störtlopp och stopp i snöhög som gäller. Lugnt och fint gör han stora svängar fram och tillbaka i både blå och röd backe. Knappliften klarar han själv och ankarliften ihop med pappan. Vilken kille.

Vi var på afterski hela gänget mitt i backen. Lill-Tjorvas fick varm choklad med vispgrädde och åt chips ur två påsar samtidigt. Är det fest så är det.

På vägen hem ville Lill-Tjorvas åka en gång till i ankarliften med pappan. Mamman, som inte var på skidor, vinkade och log och promenerade hemåt. Men tvärstannar när hon hör pappans skrik: 'Stanna liften! Stanna liften!'

Med hjärtat i halsgropen och tusen hemska bilder i huvudet springer mamman tillbaka mot liften. Ingen där. 'Stanna liften!' Skriker hon hysteriskt. Och en rödklädd tjomme kommer lufsande. 'Vilken av dem?' Undrar tjommen. 'Stanna liften' skriker mamman för att förtydliga. Och han stoppar liften. Sen springer mamman, som om hon har kondition, rakt upp i backen. Ser dock att både far och son lever och hon kan börja andas igen. Den rödklädda tjommen kommer efter i skoter. Lill-Tjorvas hade tappat skidan och sen på nåt sätt fastnat i liften och åkt med hängande i en arm eller nåt. Och pappan fick inte loss honom.

Något skakade tog vi oss ner igen. Lill-Tjorvas skyndade sig, helt oberörd, direkt till ankarliften. Han skulle upp igen. Pappan gick med på ett sista åk. Men i knappliften den här gången. Mamman gick hem. Utan att se sig om.