Och min lilla blogg ligger här alldeles ensam och bortglömd. Inte ett endaste skrytinlägg på över en månad. Trots att det finns så mycket att skryta om. Och inte ett endaste klagoinlägg. Eller avslöjande. Eller en knasig anekdot. Eller en finstämd bild. Ingenting. Tomt. Nada. Antagligen saknar jag det mer än ni. Eller du? Eller någon? Hoho?! Är ni kvar?!
Här är i alla fall ett exempel på typiskt skrytinlägg med en bild från konferensen på Mallis med nya jobbet... Ja, visst är det synd om mig...
3 kommentarer:
Haha, jag saknar verkligen din blogg! Läste alla inlägg, vartenda ett! Kram på dej och fortsätt blogga <3 /syrran
Tack syster! Dig kan man lite på <3
Jag är en av dem som läser, men allt sällan kommenterar. Men visst har jag funderat på vad som hände, men samtidigt har jag tagit de med ro då det skrevs på min egna blogg 25 juli 2015. Det är väl för mig precis som för dig tänker jag. Livet rullar på emellanåt och man kanske plockar bort saker som man egentligen kanske vill och istället väljer en stund framför dumburken, städar en gång till osv. Men det får vara så just då tänker jag, de måste få vara det. Huvudsaken att man har längtan kvar till det där som lockar. En dag kommer även Vardagsbetraktelser att uppdateras. Kanske även Kungen & Majkis ;-). Jag har dock inte slutat att fotografera och göra mina tavlor, det släpper jag inte. Utställning om 2 veckor.
Förresten en liten parantes ;-). Vad skitskoj att du fått jobb:-)))). Vad gör du mer än att lapa sol på Mallis på ditt nya jobb Karin? Kör hårt. Jag tror på dig!!!! / Kram Richard Lindgren
Skicka en kommentar