När jag lämnat WO i stegtävlingen fick A-son låna min stegräknare.
Idag hade han gått 20 805 steg...
Där ligger man i lä.
Kanske ska jag anmäla A-son till tävlingen istället...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
tisdag 31 maj 2011
Man ska inte skryta
Igår skröt jag för de andra mammorna att Lill-Tjorvas minsann sover hela nätterna. I natt vaknade han kl 4 och har hållt oss vakna sen dess. Först med joller och skratt för att sedan övergå till gallskrik och spark...
måndag 30 maj 2011
Mamma! Du är bäst!
Idag fixade jag en sån där kartongbit man sätter i cykelhjulet så att det smattrar som en moped när man cyklar. Barnen är mycket nöjda :-)
Att bo där man bor
Hej jag heter Fru Olsson och jag är Hemnet-beroende.
Jag kan inte sluta leta hus. Fast jag bor redan. I ett hus. Som är helt ok. Det är konstigt att jag inte kan vara nöjd. Att jag letar efter bättre hela tiden, istället för att njuta av det vi har. Istället för att sätta ner foten och bo. Nu bor jag här. Här bor vi. I just detta hus. Som är gult och brett. Som ligger i Tjottahejti. Som har ett unket kök. Som har ett trasigt tak. Som ingen någonsin har vägarna förbi.
Men som ligger i solen vid en blomsteräng, vid en lagom stor skog, vid en bergknalle, vid ett hav. Som har insynsskyddad tomt. Som ligger vid en vändplan där nästan inga bilar kör. Där man istället kan spela basket och cykla runt runt.
De hus jag hittar är sällan bättre. Visst - ett nytt hus vore ju skönt. Utan trasigt tak och unket kök. Och det jag verkligen saknar och kanske ångrar är att vi just flyttade till Tjottahejti. Att vi inte bor närmare släkt och vänner.
Men för att verkligen verkligen flytta krävs något alldeles fantastiskt. Det perfekta läget, det perfekta huset och naturligtvis det perfekta priset. Och jag vet ju att jag inte kommer att hitta det. Jag vet ju att jag inte vill lämna det vi har. Men foten hänger lite i luften ändå. Bara utifallatt...
Sätt ner foten nån gång, Fru Olsson.
Ok, jag gör det. Jag sätter ner foten. Jag stänger av bevakningen på Hemnet. Jag bor. Nu bor jag. Här bor jag. Med båda fötterna på jorden. Och jag trivs :-)
Jag kan inte sluta leta hus. Fast jag bor redan. I ett hus. Som är helt ok. Det är konstigt att jag inte kan vara nöjd. Att jag letar efter bättre hela tiden, istället för att njuta av det vi har. Istället för att sätta ner foten och bo. Nu bor jag här. Här bor vi. I just detta hus. Som är gult och brett. Som ligger i Tjottahejti. Som har ett unket kök. Som har ett trasigt tak. Som ingen någonsin har vägarna förbi.
Men som ligger i solen vid en blomsteräng, vid en lagom stor skog, vid en bergknalle, vid ett hav. Som har insynsskyddad tomt. Som ligger vid en vändplan där nästan inga bilar kör. Där man istället kan spela basket och cykla runt runt.
De hus jag hittar är sällan bättre. Visst - ett nytt hus vore ju skönt. Utan trasigt tak och unket kök. Och det jag verkligen saknar och kanske ångrar är att vi just flyttade till Tjottahejti. Att vi inte bor närmare släkt och vänner.
Men för att verkligen verkligen flytta krävs något alldeles fantastiskt. Det perfekta läget, det perfekta huset och naturligtvis det perfekta priset. Och jag vet ju att jag inte kommer att hitta det. Jag vet ju att jag inte vill lämna det vi har. Men foten hänger lite i luften ändå. Bara utifallatt...
Sätt ner foten nån gång, Fru Olsson.
Ok, jag gör det. Jag sätter ner foten. Jag stänger av bevakningen på Hemnet. Jag bor. Nu bor jag. Här bor jag. Med båda fötterna på jorden. Och jag trivs :-)
söndag 29 maj 2011
Mitt nöt
Jag har sett fram emot att se finalen i Mästarnas Mästare. Ikväll var det dags. Eftersom det sänds mitt i läggningen så är det SVT Play som gäller. Med tiden har jag lärt mig att inte kolla Aftonbladet på nätet innan jag sett programmet själv. Och så mitt nöt går jag in på Facebook där någon naturligtvis jublar över giganternas gigant... Nåja, halva nöjet var ju ändå att se honom briljera...
Aldrig före tolv
När man har små barn och går på middag så får man välja 'tidig hemgång' eller 'natta barn på plats'. Idag blev det tidig hemgång. Det är nästan så jag skäms att säga det - men det är ganska skönt att komma hem halv elva-elva en lördag kväll. Barnen stupar då i säng och mamman och pappan får en stunds kvalitetstid tillsammans... Den ägnade vi åt att surfa på mobilen, ladda upp nya kontakter, kolla speedway och lösa korsord...
Och pang bom så var klockan över tolv igen.
Och pang bom så var klockan över tolv igen.
fredag 27 maj 2011
Underbarn
Jag tror jag har fått ett underbarn.
Han gapar när jag ger honom mat.
Han byter hand för leksaken när vi sätter på en tröja.
Han blundar och sträcker fram näsan när vi tar nässpray.
Fast sånt där ändrar sig väl med tiden...
Han gapar när jag ger honom mat.
Han byter hand för leksaken när vi sätter på en tröja.
Han blundar och sträcker fram näsan när vi tar nässpray.
Fast sånt där ändrar sig väl med tiden...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)