onsdag 31 juli 2013

Känn ingen sorg...

Häromdagen hände något unikt. Jag var på bio. Alltså inte på en tecknad film i 3D, utan på en riktig film. Utan barnen. TILLSAMMANS MED MIN MAN!! Ja, ursäkta om jag skriker, men så ovanligt är det faktiskt att det är värt några versaler. Och ett par utropstecken. Det var svärföräldrarna som gjorde det möjligt och det tackar vi för.

Vi tog tillfället i akt att dessutom se en film som är ganska så ny. Ganska så inne. Och ganska så poppis. 'Känn ingen sorg...' Filmen som är baserad på Håkan Hellströms musik. Någon sade att det var som typ Mamma Mia fast med Håkans låtar. Man tar alla låtar och försöker sedan få ihop en story...

Nu får jag väl erkänna att jag aldrig lyssnat så mycket på Håkan Hellström. Och att jag faktiskt aldrig fastnat för honom. Vet inte varför egentligen. Jag brukar gilla lite udda typer som sjunger halvfalskt, men han blev liksom folkkär för fort. Jag upptäckte honom för sent vilket gjorde att jag helt enkelt inte upptäckte honom. Om ni fattar... Men filmen har fått bra kritik och nåt måste han ju uppenbarligen ha eftersom många hyllar honom. Så Håkan Hellström fick det bli. Och jag gillade ju Mamma Mia... Hehe... Nu kan man inte riktigt likna denna film med Mamma Mia. För detta var ingen musikal. Vilket ju var bra.

Det var en fin film med en fin handling och Håkans låtar var där som filmmusik. Liksom i bakgrunden. Visst de bröt ut i sång nån enstaka gång, men mest var den där bakom. Musiken. Och några referenser endast i text. Jag missade säkert en hel del också eftersom jag inte kan låtarna eller texterna. Men man förstod liksom ändå. Och den här killen - Pål - honom älskade man ju bara. En snyggare kopia av Håkan själv. Så där charmigt rufsig och lite bortkommen. Med glasögon som hela tiden halkar ned. Och så Johnny som är den ultimate 'polaren som hamnat snett' från vilken ungdomsfilm som helst.


Det är litet av en ungdomsfilm. Mycket party och festande. På ett sätt som inte festandet såg ut på min tid. Lite mer storlaget. Och med mer knark... Men storyn var bra. Jag grät och log och satte rakt av en femma som betyg. Som jag kanske så här i efterhand säger är en svag femma. Men ändå. Den var bra. Och jag blev helt klart nyfiken på Håkan Hellströms musik och texter. Han ska få en ny chans.

2 kommentarer:

Richard Lindgren sa...

Skoj att ni var på bio. Var själv llläääännnngggeee sedan jag var på bio med Maria. Men nu till Håkan Hellström.

Jag har heller aldrig varit något stort fan av Håkan. Har kunnat de där låtarna som alltid spelas på radion. Men så för ett tag sedan såg jag honom på Allsång på Skansen, och det var en hel konsert efter.

Efter detta har jag faktsikt ändrat uppfattning om honom. Vilken kille, och vilket engagemang. Visst en del av känslan ligger nog i att jag såg honom. Men å andra sidan så var det ju just det jag gillade. Att upptäcka att jag liksom ryktes med och sjöng med i de små korta stroferna som jag kunde. De övriga lyssnade jag mest på och upptäckte att "han har ju ett budskap i sina texter."

Om du inte sett konserten så se den. Den finns här på svt play, men skynda på. Den ligger bara kvar i sju dagar till.
http://www.svt.se/allsang/se-program/allsangsscenen-ar-din-hakan-hellstrom?autostart=true

Ha de bra! Kram

Fru Olsson sa...

Tack för tipset, Richard. Ska försöka titta på konserten. Jag såg glimtar av den när den gick, men hann inte sätta mig ordentligt just då. Jag har heller inte hunnit lyssna mer på herr Hellström som jag tänkt. Kanske ikväll :-)

// Karin