Orutinerad bullmamma

En sak jag lovade mig själv när jag blev hemförlovad, var att åtminstone en gång passa på att vara en riktig bullmamma. Och baka bullar. Så att det luktar gott i hela huset. När barnen kommer hem från skolan. Och så får man äta hur många man vill. Varma nybakade bullar. Med kall mjölk. Mmmm. Det måste vara den optimala uppväxten. Det ultimata barndomsminnet...

Visst har jag bakat bullar förut. Men jag kommer inte ens ihåg när det skedde senast. Men nu var jag redo. Jag hade till och med köpt hem jäst. Såna där små gula förpackningar med bullmammedrömmar som jag köpt så ofta förut. Och sedan slängt. Nu låg de i kylskåpet och väntade...

Lill-Tjorvas var hemma och hostade så jag passade på. Och det var väl en väldans tur att jag hade lite hjälp här hemma. Så det kunde bli lite extra rörigt och stökigt. Och medan bulldegen jäste kom jag på den briljanta idén att vi bakar en sockerkaka också. Samtidigt. Med lite äpplen i. Lill-Tjorvas blev glad och hämtade ett äpple som han lade i en bunke. 'Vad behöver man mer?'

Vi roddade ihop en sockerkaka tillsammans. Vi måttade, missade, rörde, skvätte, spillde och slickade. Till slut var Lill-Tjorvas helt mätt och helt trött och gick och lade sig på sängen. Jaja, jag petade ner äppelbitarna och in med sockerkakan i ugnen. Då hör jag ett tjut från sovrummet. 'JAG VILLE STOPPA I ÄPPLENA!' 'Ojoj, men nu ska vi ju laga mat. Du kanske vill skära falukorven?' Försökte mamman rädda situationen. Tårar torkades och den som kom först till kylskåpet fick ta ut falukorven. Jag hade inte en chans...

Och medan Lill-Tjorvas stekte korv och brände sig på makaron-kastrullen, försökte jag ta tag i bullbakandet igen. Och upptäckte smöret. Det rumstempererade smöret som stod och var oanvänt. Jag hade missat smöret i bulldegen. Eftersom det var en förrädisk och ologisk radbrytning precis där. Och att jag kanske i all tumult inte tänkte så himla mycket själv på vad man har i bulldegar... Smöret! Hur gör man nu? Och det var nu jag fick ringa mamma. Ändå. Trots allt. Måste jag börja om? Hallå, jag glömde smöret? VAD SKA JAG GÖRA NU??!!

Med kladdiga fingrar kletade jag in smöret i degen. Det liksom lade sig lite utanpå som en hinna... Men det gick. Kanske är det det bäste bulltricket ever? Kanske blir det extra gott? Liksom lite friterat när smöret ligger utanpå? Hoppades den orutinerade bullmamman...

När A-son kom hem från skolan sade han de magiska orden. 'Åh. Vad gott det luktar.' Bullmamma-hjärtat svällde av stolthet. Jag skickade dessutom med en påse nybakade bullar till Vildis träning. Hon såg förvånad ut. 'Vad är det där? Får jag dem? Allihopa?' 'Ja, men bjud din kompis också. Och hennes syrra. Och hennes pappa.' När Vildis kom hem och såg bullpåsarna som låg på rad här hemma frågade hon förvånat. 'Va, har du bakat dem? Jag sade att du nog hade fått dem av grannen...' 

Jag känner mig stolt och nöjd. Målet är uppnått. Jag kan vara bullmamma. Om jag vill. Och nästa gång ska jag se till att det finns mjölk hemma också. Kall mjölk och varm bulle... Bästa barndomsminnet ever... Och så säger de nu att det är Kanelbullens dag i morgon. Ha. Som om jag inte visste det? Nej, det gjorde jag ju inte...