Det här är ingen bok man recenserar. Man kan inte recensera en dagbok. Ett liv.Men hon skriver så fint om sin man, sitt liv, deras gemenskap. Hon skriver rättframt om döden, om sorgen och om hur omgivningen beter sig och inte beter sig. Jag blir berörd. Samtidigt skäms jag lite. För min nyfikenhet. För att jag snokar i nåt som inte rör mig. Men hon låter oss ju läsa. Så läs den!
Den gör mig ödmjuk till livet och döden. Och sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar