Festen är över

Kan meddela att nyårsfesten i kartongrummet troligtvis urartade då en av festdeltagarna hamnade i kläm. Han finns inte mer. Begravningen har skett i stillhet med plasthandskar och rynkad näsa. Vila i frid och låt festen nu vara över.

Köksdrömmar

Nu får ni hjälpa mig. Vi ska flytta ett kök. Till ett helt annat rum. Skitjobbigt verkar det. Och när man ska skapa ett kök i ett helt annat rum så kan man välja precis hur det ska se ut. Vart ska spisen stå? Diskbänken? Hur många skåp? Ska vi ta bort ett fönster? En dörr? Möjligheterna är oändliga. Vilket gör det lite extra svårt. Och kul förstås. Men nu blev det plötsligt lite bråttom och vi måste bestämma oss snabbt.

Jag har träffat två köksleverantörer och ritat upp två olika förslag. Antagligen borde jag träffa nån mer. Och antagligen borde vi stöta och blöta detta i all oändlighet. Eller så bestämmer vi oss helt enkelt. De två förslagen baseras på om vi tar bort ett fönster eller ej. Vad gäller luckor och färg och sånt är det sekundärt. Just nu tittar vi på layout. Bästa smarta lösningen. Har ni synpunkter? Hjälp oss för sjutton...

Vad som inte syns på bilderna nedan är att det är en dubbeldörr på vänstra långväggen. Den kan man säkert också flytta men helst ska den vara kvar...Det är ett bra ställe att gå in.

Dålig karaktär

Nu är jag sur. Sur på mig själv och min eländiga karaktär. Den gör mig besviken gång på gång.

Föds man med dålig karaktär eller är det nåt man lär sig? Är man kanske bortskämd och lat? Eller är det självrespekten som tryter? Varför har en del så himla bra karaktär? De blir jag också sur på. Präktiga och duktiga har de inga som helst problem att gå ner i vikt, börja träna, sluta röka, plugga till tentan, hålla rent, osv, osv. De blir som ett hån mot min egen dåliga karaktär. Och det är ju inte direkt de som är dumma - möjligtvis oförstående.

Ta tex Katrin Zytomierska och hennes bantning. Hon kan inte förstå att någon människa vill vara tjock. Det är ju bara att gå ner i vikt. Hon har tom sagt att hon inte skulle anställa en tjock person. För de har dålig karaktär.

Men det är ju inte riktigt så enkelt. Nej, för många är det inte bara att gå ner i vikt. Bara att sluta äta och börja träna. Det finns en massa orsaker till att folk ser ut som de gör. Det är inget jag vill bedöma eller fördöma. Men en sak vet jag - och det är att alla har inte samma självdisciplin. Alla har inte bra karaktär. Är man en dålig människa då? För som ursäkt betraktad håller den inte. Räknas den inte.

Igår var jag ensam hemma. Resten av familjen var kvar hos farmor och farfar. Och då ska jag hinna allt. Jag ska rensa och städa och plocka. Göra nytta. Men jag ska också hinna slappa och äta och surfa. Jag är uppe halva natten och förväntar mig ändå att vara på jobbet extra tidigt, eftersom jag inte har barnen på morgonen.

Och nu sitter jag här. Bitter och missnöjd. Ont i magen av allt godis. Trött av för lite sömn. Kom senare än vanligt till jobbet. Vilket gör att jag måste jobba över. Och fördömer min dåliga karaktär.

Jag har ju trots allt en liten del i hjärnan som är smart och som försynt påpekar 'att ska du verkligen äta det där' eller 'ska du inte gå och lägga dig nu - det är en dag i morgon också...' Men mitt enfaldiga jag väljer bort att lyssna. För jag unnar mig. Jag passar på. Jag njuter. Jag skiter i konsekvenserna. För att sedan vakna bitter och missnöjd. Och misslyckad. Vad är det som gör att jag väljer bort att vara smart? Hur kan jag överrösta den där lata jäkeln som förstör så mycket. Och varför vill jag inte ens överrösta den nu när jag tänker efter?

Nu sitter säkert nån därute och har ett bra svar. Gör så här. Tänk så här. För att få bättre karaktär. Eller kanske tom att jag var värd att vara lite lat. Men nej - det var jag inte. Och jag vill nog inte ha några råd om hur jag ska bli bättre. Just nu vill jag vara lite bitter och missnöjd ett tag. Det är liksom rätt åt mig.

Jag styr bussen

Jag överhörde en liten pojkes samtal med sin mamma på bussen. 'Titta mamma. Jag styr bussen. Jag kan styra den med den här.' Sade han och pekade på den snurrande golvplattan han stod på i mitten av dragspelsbussen. Sen såg man hur han kom till insikt om vilken makt han hade och vilka farliga konsekvenser det skulle kunna ge om han styrde bussen åt nåt annat håll. Så han lugnade snabbt sin mor. 'Men det ska jag inte göra.' Och jag och resten i bussen kunde andas ut.

King Kong

Nyårsafton avslutades med King Kong på TV. Eller rättare sagt - det nya året började med King Kong på TV. Jag och barnen satt och kollade medan de andra lade pussel. Men det var ingen barnfilm upptäckte jag. Jag lyckades mota ut barnen precis innan en kille fick ett spjut rakt genom kroppen. Sen när apan kom fick de titta lite igen. Tills han bände käkarna av en dinosaurie. Ungefär vid jättelarverna slutade jag titta själv. Och svärfar gav upp vid jättespindlarna strax efter.

Vi har jullov

Party i kartongrummet

Det verkar vara party i kartongrummet när vi är borta. Jag ser tydliga spår av fest. En hög med skal i en gammal babylift. Sågspån på tröskeln. Och lite bajs i hörnen. Bäst man håller sig hemma så man inte missar nåt kul. För det verkar ju vara vi som står för både lokal och godsaker. Nu är jag dessutom lite orolig att de har haft största nyårsfesten hos oss. Och att de bjöd alla sina vänner. Istället för gamla krokuslökar kanske jag ska ställa fram en skål med chips? Och en musfälla eller två?