I lådan fanns också min gamla dockservis. Det var den jag var ute efter. Lill-Tjorvas älskar att 'laga mat' på sin lilla spis och en kaffe-servis är nog det perfekta komplementet i hans kök. Tänk att jag inte tog fram servisen redan till tvillingarna?! Det missade jag helt. Eller ville jag inte? För jag undrar om jag egentligen nånsin själv har lekt med den där servisen. Den var ju så fin. Och skör. Jag kanske inte ens fick? Eller så fick jag om jag var försiktig? Vilket väl betyder att man inte bör... Eller så ville jag inte. Skörheten skrämde. Men jag har bestämt mig. Saker är till för att användas... Så nu ska Lill-Tjorvas få bjuda på kaffe. Utan förmaningar... Men nog kommer jag gräma mig om kaffekannan åker i golvet. Rättare sagt. När kaffekannan åker i golvet. I tusen bitar.
Vi gjorde ännu ett fynd i lådan. Min gamla servettsamling. O så många fina och skira servetter. Och en och annan pappersservett från en toalett. Och nåt enstaka flottigt korvpapper. Denna välbevarade samling erbjöd jag Vildis att ärva. Hon rynkade på näsan och fnyste. Åt min fina samling! Nåja, jag får väl ta den själv då...
Nej, jag skojar. Till och med jag har en gräns för vad som ska sparas. En gammal servettsamling sparar man ju inte. Som jag plitat och pysslat med i så många år. Med den där tunna rosa servetten... Och den med kräftor på... Och en fin med fåglar... Ååh!
Nej - jag lämnade den förstås hemma hos mamma. Med instruktioner om att detta ska slängas. Så nu får vi se om det dukas med korvpapper och skira kaffeservetter på nästa familjemiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar