Gå på lokal

Vi var på fest i helgen. Mingelparty. På lokal. Inne i Stockholm. Och det var riktigt riktigt roligt. Ni kan ju bara tänka er hur ofta jag går på lokal. Bara att kalla det att gå på lokal är ju stenålders. Och redan på min tid var det stenålders att säga att man går på lokal. Så så stenålders är jag...

Till exempel träffade jag en massa folk från förr. Såna som jag egentligen inte kände då, men där det har gått tillräckligt lång tid så vi tror vi kände varann. Så vi pratade lite gamla minnen...
Sen träffade jag några bekanta. Såna som jag egentligen inte känner, men som jag har träffat tillräckligt ofta så vi tror vi känner varann. Så vi pratade lite om vad vi gör nuförtiden...
Och så träffade jag några som jag faktiskt känner. Såna som jag träffar alldeles för sällan, men där vi kan fortsätta som om ingenting har hänt. Så vi pratade om allt som har hänt...
Sen var det en del främlingar där. Såna som jag inte känner men som jag på grund av en god kombination av partykänsla, vin och snygga byxor ändå måste prata med...
Och så var det några kändisar där. Såna som jag vet att jag inte känner. Och som jag var tillräckligt nykter för att inte prata med...

Dessutom träffade jag min gamla kemilärare. Jag presenterade mig med förnamn till den okända kvinnan. Hon kontrade med: 'Olsson, va?!' Då såg jag att det var hon. Hur kan man komma ihåg efternamnet på en elev man hade i början på 80-talet? Det är 30 år sen! Vilket oerhört intryck jag måste ha gjort... Var jag så dålig i kemi?