söndag 20 april 2014

Muskelminne

När man öppnar dörren till lilla toan hos mamma och pappa så vet man, känner man och nästan hör man, när dörren slår i den lilla prydnads-klockan i taket. Axlarna åker upp en bit när man inser att man öppnat dörren för fort. För hårt. Nu går den sönder. Åsså hörs det inget. Ljudet kommer aldrig. För klockan har gått sönder för längesen. Och ersatts av en ny. Som sitter högre upp och som dörren passerar under. Ljudlöst och smärtfritt. En märklig och nästan lite snopen känsla...

Inga kommentarer: