Hela halva Gotland

Häromdagen var vi till Gotlands allra sydligaste del och kollade bl.a. in en gulnäst Hoburgsgubbe. Nu är vi på väg till det allra nordligaste Gotland. Det är inte så stort Gotlandet, men det finns maussor att seu...

Det här är verkligen ingen trädgårdsblogg

Trädgårdar är jättefina. Grönt gräs och vackra blommor. Och jag förstår att folk går igång på det. Det odlas och rensas och piffas och planeras. Men hur sjuttsingen har de tid? Jag kan för mitt liv inte prioritera trädgården. Jag hinner inte och jag vill inte. Sen vill jag ju ha det fint och blommigt, men det ska liksom sköta sig själv. Och det gör det. Gräsklipparen hör jag ibland och så blir gräsmattan fin. Nu skulle man kunna tro att vi har en automatisk liten gräsklippehund som kostat en massa pengar, men nej då, det är min man som klipper gräset. Det gör han bra.

Blommor och sånt får härja fritt i rabatterna. De samsas med allt ogräs, som jag förvisso lite förstrött försöker hålla undan när andan faller på. Vet dock inte om det är ogräs allt jag drar upp... Ett bra trädgårdsord jag lärt mig är perenner. Det är blommor som dyker upp igen år för år och blommar så fint. De sprider sig visserligen så att allt flyter samman i ett enda virrvarr, men stundvis är det vackert i rabatten.

Vi har tom fimpat trädgårdslandet. Jag var ambitiös och sådde frön och hade mig första året. För barnens skull intalade jag mig, men de var måttligt roade. Och inte kom det några morötter heller. Och rädisorna var torra och äckliga. Jordgubbarna torkade bort eller åts upp av mördarsniglar. Nej, landet fick inte den omsorg det behövde utan gnagde lite i utkanten av samvetet. När vi grävde ut för poolen så blev det en massa gräsmattebitar över. Vips och ett tu tre så var trädgårdslandet borta. Alla pustade ut.

En riktigt grön klocka

Jag har spanat in de här färgglada klockorna länge, och nu slog jag äntligen till. Det var ju rea. Men det här att välja färg är ju lurigt. Jag är en matchande människa och det krånglar till färgvalet. För egentligen behöver jag en blå klocka, en grön klocka, en röd, en gul, en vit, en orange osv osv - allt beroende på vad jag har på mig för dagen, vilken bil jag har och vilken färg det är på tapeten... Typ så noga är jag.

Så min blick flackade mellan färgerna. Den gröna så klart. Jag faller alltid för grönt. Blått så klart. Det är alltid ett säkert kort. Fast vit eller svart passar ju till allt. Men då faller ju hela 'färgglad klocka'-grejen. Så blå eller grön. Grön eller blå. Jag följde magkänslan och grön fick det bli. Jag blir glad i hjärtat och lugn i magen av grönt. Så nu ler jag förnöjt när jag tittar på min omatchiga men väldigt gröna klocka.

Gott för själen och tålamodet

Tänk vad det gör gott för själen och tålamodet att ta med sig en liten kille och trim-orientera en eftermiddag. Vi hittade fem kontroller. Och jag kan stolt meddela att jag till och med använde kompassen, som vi egentligen bara tog med för syns skull. Det kändes lite osäkert att ta ut kursen och sen stega rakt ut i skogen och låtsas att det var åt rätt håll. Medan mitt trasiga lokalsinne kämpade för att vi skulle gå åt andra hållet. Men så plötsligt dök kontrollen bara upp. Otroligt.

Vi avslutade vår eftermiddag med ett varmt dopp och en kall glass. Sen var humöret och tålamodet på topp igen och T kunde smita iväg på en golfrunda utan att jag riskerade att låsa in barnen...

Spara eller Slösa

Jag har alltid trott att man är en Spara eller en Slösa. Men ju mer jag tänker på det så är jag faktiskt båda sorterna. Spara är ju mitt mellannamn. I betydelsen att aldrig slänga nåt. Att allt kan komma till nytta. Att allt är ett minne värt att spara. Jag har separationsångest från minsta trasa och kavaj till bokhylla och soffa.

Men! Om något går sönder så kastar jag gladeligen bort det. Då får jag en anledning att köpa nytt. Då är det 'slit&släng' som gäller. Varför ödsla tid på att laga saker? Tex en smörgåsgrill med trasigt handtag måste man ju få kasta. Tycker jag alltså. Men det är det inte alla som tycker...

Boktips för barn och bölande mammor

Vi har firat namnsdag i dagarna två här i huset. Eftersom vi har tvillingar har vi valt att fira namnsdagar lite extra. Då har man i alla fall en dag som man inte delar med sin tvilling. T.o.m två dagar faktiskt. Och då får man också en liten present. T.ex en bok. A-son fick 'Jonte - basketliraren', skriven av Lena Stenbrink. Den passar bra eftersom A-son är basketlirare och den verkade vara lagom svår att läsa för en etta-gluttare.

Jag läste boken till frukost i morse. Och storbölade för att den var så fin. Nog för att jag är blödig, men att sitta och hulka till en barnbok om en basketlirare... Ibland blir jag lite orolig. Men jag kan varmt rekommendera boken. Den var så fin! Mer säger jag inte.

Jag fick också en fin namnsdagspresent. Den bästa faktiskt. Sovmorgon! Oj, så jag sov. Ända till klockan tio.

Loppisfynd

Jag har längtat efter att få skriva just denna rubrik. Loppisfynd! Jag blir så inspirerad av en massa bloggande tjejer som går på loppis och fyndar. Sen tar de vackra kort på sina fynd och det syns verkligen att det är fynd. De har hittat en massa fina vaser, tallrikar eller tyger som jag aldrig hittar på loppis. När jag går på loppis ser allt bara sunkigt, skitigt och äckligt ut. En vas för fem kronor ser bara skamfilad ut i mina ögon. Och jag har ju så många vaser. Och jag ser dammiga tyger och loppiga nallar. Jag ser gulnade tallrikar och jag ser gamla matrester i karotterna. Jag kan inte fynda - hur billigt det än är.

Men så stannade A-son och jag på en loppis på vår campingsemester. Han hittade en glaskorv som han undrade vad det var. Vi kom fram till att det var en mycket speciell vas. En liggande vas med två hål för blommor. Lite kantstött och skitig så klart. Jag såg inte potentialen men A-son tyckte den var kul. Ja, men då får du fråga vad den kostar. Och det gjorde han. 20 kronor. Ett fynd? Kanske inte, men A-son fick köpa den. Väl hemma diskade jag vasen och arrangerade en rosbukett som reats ut på ICA. Och Tadaa! Det var ju verkligen ett loppisfynd.