Tre teatrar på fyra dagar

Jag hade lite kulturchock förra veckan då jag var på tre teatrar på fyra dagar. Det var tufft och jag börjar precis hämta mig så att jag kan berätta vad jag sett.

Jag och Mr T var först iväg på gammal hederlig fars på Fjäderholmarna - Hotelliggaren. Fars är ju alltid fars och ska jag vara riktigt ärlig så är fars inte riktigt min grej. Men vi lovade varandra att ge det en chans och övade lite på att skratta högt åt ordvitsar innan vi åkte iväg. Eftersom detta var min födelsedagspresent så ingick även middag på båten och barnvakt. Inte tokigt alls.

Mr T satsade hårt på att vi skulle skratta loss så han tog med lite starkcider att bli fnissiga av. Åtta burkar närmare bestämt... Efter tre burkar var vi kissnödiga och hade en fadd smak i munnen och kanske var vi liiite fnissiga oxå. De övriga fem burkarna fick Mr T bära hem igen. Hur tänkte han? Åtta burkar...

Maten på båten var mycket mycket god. Men som en del kanske vet så är det inte så långt till Fjäderholmarna från Strandvägen. Båten tog visserligen en liten extra tripp så att man skulle hinna äta klart. Och det hann man. Men man skyndade sig ändå. Så middagen kändes god men stressig. Vinet hann vi inte ens dricka upp så det fick vi smuggla ut. I min vita kofta. I min numera rosé-spräckliga kofta...

Sen var det fars. Och jag måste erkänna att fars är fortfarande inte riktigt min grej. Det här med att springa ut och in genom dörrar, förveckla sig så till den grad att förvecklingarna till slut tar ut varann. Men två personer bör nämnas, Kim Sulocki gjorde en rolig fransk kypare och Andreas Andersson var en kul prick. Tydligen har Robert Gustafsson och Susanne Reuter gjort Hotelliggaren förut. Och Gösta Ekman ännu tidigare. Då kan man ju tänka sig... Nu kändes det lite som B-laget på andra versen i sista andetaget...

Men hallå - vi hade en supertrevlig kväll, vi både fnissade och skrattade tillsammans, vi höll i handen och hann prata med varann. Vad gör det då att det är fars på scenen...

Nästa stora teaterevent var Robin Hood på Vaxholms fästning. En trevlig uppsättning med Jakob Stadell. Det var musikal så de brast ut i sång mest hela tiden. Jakob Stadell - han kan sjunga han. Barnen tyckte det var spännande och jag fick kändisspotta lite eftersom vi satt bakom David Hellenius och Renée Nyberg. Bara en sån sak. Och miljön och vädret var toppen. Klart sevärd för barnfamiljer.

Stilige Robin Hood med sin fagra Marion

Slutligen hastade vi ner till Nyköping och gick på Nyköpings Gästabud. Den har vi sett förut för många år sen, men nu var det dags för barnen att hänga med. De tyckte det var mycket spännande och lite läskigt. Även gästabudet är numera en musikal och de brister ut i sång var och varannan minut. Man tappar lite handling då, men sången var bra och miljön är häftig även här. Hertigarna gör mest intryck med Robin Stegmar i spetsen. Hertig Erik blev för övrigt kär i mig. Han sade att jag var 'schnygg'. T påpekade att det var för att han var full. Och det ingick förvisso i teatern. Och det fanns ju inga andra tjejer just precis där vi satt. Men ändå. Jag blev glad. Inte så ofta nån säger att man är 'schnygg' så då får man passa på att njuta. En bra uppsättning som jag absolut kan rekommendera även om jag föredrar den som icke-musikal.

Roligaste scenen i gästabudet var de tre fulla bröderna

Alla dessa teaterintryck resulterade dessutom i en teater på vedbacken hemma hos gammelmormor igår. A-son och Vildis utspelade en vildsint fäktningsscen med pinnsvärd och riktiga stunthopp, som slutade i Gustav Vasas död då kung Birger stack pinnen genom hans bröst. Ovanligt välrepeterat måste jag säga. Det kan nog bli nåt stort av de där ungarna. Nåt kulturellt kanske...