onsdag 5 juni 2013

Man påminns

Vi åkte in till akuten häromdagen. Med Lill-Tjorvas. Han andades lite tungt och stötigt, men det kändes inte egentligen som att han hade svårt att få luft. Det var inte kruppkänsla, men vi pallade upp huvudet på honom. Vi gav nässpray för att vidga luftrören. Vi gick ut i friska luften. Vi gav honom isglass. Och till slut ringde vi sjukvårdsupplysningen. Hon bad mig lyfta på tröjan och kolla på bröstkorgen hur den rörde sig. Och nej - han andas mer med magen konstaterade jag. Ja, men då har han det jobbigt att andas. Jag tycker ni ska åka in.

Jag är lite av en expert på att oroa mig. Att dra onödiga växlar åt sämsta tänkbara håll. Och medveten om mitt katastrofsinne så tvekade jag in i det sista att vi ens skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Och så blir jag så förvånad när de tycker att vi ska åka in... Att jag för en gångs skull var rätt ute...

Väl på Astrid Lindgren var det inga köer. Den som tog emot oss lyssnade och meddelade sedan en sjuksköterska att den här lille gossen behövde inhalera så snart som möjligt. Ooops. Så vi fick snabb hjälp. Han inhalerade ventolin och fick dricka cortison. Under visst motstånd. Och sen blev vi inlagda för observation. Jag var fortfarande förvånad. Det var på riktigt. Jag hade inte inbillat mig...

Vi fick ett rum, jag fick en rock att sova i, vi fick en nattmacka. Lill-Tjorvas var redan piggare och framåt fem somnade vi. Jag stängde av väckarklockan som skulle ha ringt 40 minuter senare...

På morgonen serverades vi frukost. Efter ronden då tre läkare lyssnade på lillemans lungor fick vi veta att vi behövde stanna till i eftermiddag. De tog lite prover och sen var det ok att gå till lekterapin. Och så slås jag igen av vilken fantastisk sjukvård vi har. Hur självklart att vi fick stanna. Hur de tog hand om oss. Hur de lär upp varandra. Hur det genast dök upp en bibliotekarie och undrade om vi ville ha böcker, tidningar, filmer, sagor? På lekterapin fanns det massor med leksaker och pyssel. Och andra barn. Olika sjuka. Med droppställningar och utan hår. Och jag påminns igen. Om hur bra vi har det.

Inga kommentarer: