Så himla häftigt. Via en Facebook-vän såg jag att de sökte en 10-årig tjej som gillar dataspel till en eventuell insats vid invigningen. Jag svarade att jag hade en sån och kollade med dottern om hon skulle våga stå på scen och prata i mick inför ca 500 pers. Hon funderade nån dag och kom fram till att hon vågade. Jag blev impad och imponerades hela vägen fram till själva dagen.
Hon var kolugn. Visst det var pirrigt men det syntes inte och hon såg fram emot det. Jag däremot darrade som ett asplöv. Tänk om hon inte svarade på frågorna. Tänk om hon blir rädd och tyst och får panik. Tänk om hon ramlar, säger nåt tokigt, börjar gråta. Ja vad som helst kan hända. Och själva händelsen som kan hända är ju inte problemet. Folk har överseende med sånt hos 10-åringar. Men en händelse som hon själv ångrar, skäms över, tycker är pinsam hade varit svårare att ta. Jag ville att hon skulle vara nöjd själv.
Vad är det värsta som kan hända, mamma, sade hon när hon tackade ja. Jag kom på massor...
Men så nöjda vi var. Helt cool står hon på scen och pratar och svarar på frågor. Inga långa haranger så klart, men trevligt och lättsamt. Och sen kliver hon upp på en låda och sätter ihop den tunga, feta kontakten medan spelmusiken ljuder och kamerorna blixtrar... Mamman grät så klart. Stolt som en tupp över sin modiga dotter.
Och det är väl så - att man ska leva sitt liv genom barnen... Eller? Kändistokig har jag alltid varit och en hemlig dröm är att nån gång få gå på mingel-premiär. Frottera mig med kändisar och äta snittar och dricka champagne. Och så här nära har jag aldrig varit. Nog för att jag fick dricka läsk eftersom jag körde bil. Och nog för att jag knappt kände igen dokusåpa-kändisarna som var där. Och nog för att röda mattan var blå. Men ändå! Det fanns en matta. Det fanns fotografer. Det fanns kändisar. Som jag faktiskt kände igen lite när jag senare såg dem i Hänt Extra hos frissan. Nu får vi se vad barnen kan hitta på så att jag själv får vara med på Folk-i-farten-sidan nästa gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar