Same procedure...

Nyårsafton igen. Pirrigt. Glittrigt. Spännande. Och det är samma visa varje år...

Man har precis överlevt julafton och julstressen inför den. Man pustar äntligen ut och äter för mycket godis och ännu mer kakor hos släkten. Förlorar i Alfapet mot mormor E, förlorar i TP mot kusinen, förlorar i Memory mot barnen. Allt är som vanligt. Härligt, juligt, ljuvligt.

Så är det plötsligt dags för nyårsafton. Har man tur så har man goda vänner som ska komma och fira. Med champagne och sova över och alla barnen i glitterklänning eller slips. Så var det för oss i år. Det surfades recept, fördelades matansvar och städades barnrum inför kalaset. Och vi passade dessutom på att köpa en ny bokhylla till lekrummet. För att äntligen få ordning på alla leksaker. Och naturligtvis tog det lite, bara lite längre tid att bygga ihop den där hyllan. Och kanske att vi skulle ha bestämt menyn i lite mer god tid. Och kanske skulle vi ha handlat nån dag tidigare så att all mat i byn inte var slut. Då kanske det hade känts lite lugnare. Men vi kom igenom det. Tre mataffärer och champinjonerna var i hamn.

Efter att ha byggt hyllor till klockan tre på natten var vi sedan uppe och gjorde efterrätt och musli, dammsög köket och duschade barnen. Utan stress förstås, eftersom vi var bedövade av trötthet. Sen när gästerna kommer. Då när vi bara har ett rum kvar att dammsuga. Och precis innan vi skulle kamma håret. Då blir det bara trevligt och roligt. Det skålas och skrattas och kvällen flyter på. Kanske lite för lång paus mellan förrätt och varmrätt. Men det finns ju bubbel att fördriva tiden med. Och barnen leker så bra tillsammans.

Men sen händer det som händer varje år. Det kaotiska tolv-slaget. Som vi alla väntat på. Som barnen inte fattar vad det är. Men uppe är de. Och väntar gör de. Och ut ska vi. Champagne och Bubbliz korkas upp lite för sent. Det är kallt och alla har för lite kläder. Raketer och fyrverkerier smäller runt om i bygden. Barnen gråter. Mamman försöker få ut glas till alla med åtminstone en liten skvätt bubbel. Ingen vet vad klockan är. En mamma är tvungen att natta en övertrött dotter och missar hela grejen. Några går in för att de fryser. Några går in för att de gråter. Några skålar och önskar gott nytt år. Och försöker tappert tända tomteblossen. Man kramas. Undrar vad klockan är. Säger lite Aaah och Oooh och Nej, det är inget farligt... och sen är det över. Året är nytt.

Ytterkläderna ligger i små högar. Lite regnslask hamnar innanför dörren och blöter ner tunna strumpor med glitter. Vi samlas på golvet i köket. Runt chips-påsen och ostbågarna. Någon tänker på ett djur. De andra gissar. Slattar delas ut i plastglas och temuggar. Lugnet lägger sig. Det nya året börjar bättre än det gamla slutade. Även denna gång... Gott Nytt År!