Alex & Sigge

Maken lyssnar gärna på Alex & Sigges podcast. Jag har lyssnat en del och gillar dem bitvis. Lite tröttsamma och pretentiösa ibland, men de har en skön distans och bjuder på sig själva. Och stundom ett oväntat djup. Förra årets julklapp till maken blev en biljett till deras show 'Meningen med livet'. Och med mig som sällskap. Som pricken över i.

Men var den så bra egentligen? Förväntningarna var höga. Och visst har de en ganska skön stil även på scen, men framförallt Sigge kändes stel och stiff. Och Alex hade tydligen problem med sina byxor. Han var och drog i byxbenen så fort han rört sig. Snygga men tajta? Föreställningen kändes dock lite tunn. Det var gamla historier och poänger man hört redan på roliga timmen i trean. De körde klysch-bildspel från instagram och alla stories från verkligheten kändes kryddade och överdrivna. Man visste inte vad som var sant eller riktigt, och därför blev jag heller aldrig berörd av deras öden och äventyr. Det var lite kul när Alex fabulerar sin egen död. Och lite kul med deras knasiga dans på slutet. Men det bästa var ändå slutposen. En nära, nära kram och Alex böjda ben gjorde det. Ett snyggt slut. Alltid nåt. Men nån mer mening med varken showen eller livet såg jag aldrig.