Jag hade äran att få gå på gratisteater häromveckan. Och glömde skriva om den. Och det var synd, för den var bra. Jag såg Götgatan med syster och jag hoppade in som sällskap på kort varsel och hade därför ingen som helst aning om vad den skulle handla om.Det handlade om kravallerna på Götgatan i slutet av 40-talet. Det var ungdomarna på Söder som inte var fina nog att gå på Nalen. Och de pratade som i en gammal pilsnerfilm och hade coola kläder och dansade swing. Sköna lirare liksom. Och ändå en hel del referenser till nutid med utanförskap och integration och 'vi har ju ingen lokal'.
Jag tyckte den var toppen. Jag blev engagerad och berörd. Jag gillade skådisarna. En riktigt skön tjej med skinn på näsan. Hennes töntiga pojkvän som försökte anpassa sig till överheten. Och så buset, representerat av den tillsynes korkade Burret. Som såg ut som Karlsson på taket. Och som egentligen var skarp, men med oddsen emot sig.
Helt klart sevärd. Det var bra tempo. Ett roligt språk och typiska figurer. Dans och show varvas med allvar och insikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar