Domedagsfeeling

Tänk om det verkligen är så. Att det är den sista dagen i morgon. För alltid.

Ibland när det är isande kallt så tänker jag att tänk om det bara blir kallare och kallare nu. Eller om det regnar riktigt mycket - att det aldrig ska sluta. Eller när det är högtryck och det skulle bli bara varmare och varmare. Vad skulle hända? Hur länge skulle man överleva? När slutar information och kommunikation att fungera? Vart skulle man ta vägen? Tanken är svindlande och jag får ont i magen en stund. Tills snön smälter, regnet upphör eller värmen går ner...

Och så kommer dessa profetior. Om ett visst datum. För tänk om det verkligen är sant. Att nu är det slut. Mitt i all julstress, jobb och vardagsgnäll. Det blev inte mer än så här. Jag hann inte köpa alla julklappar. Och nu spelar det ingen roll längre. Ingenting spelar roll längre. Och det kan man ju fundera på en stund...

Fast varför skulle jorden gå under just när jag lever?
Fast varför inte?

Jag vill verkligen inte att världen går under.
Jag går och lägger mig nu.
Hejdå...