På självaste julafton. Står jag och gör bort mig. Av någon anledning kom vi att prata om Peter Jöback. Det var inte jag som tog upp ämnet, så det kan ha varit en kupp. Någon som gillrade en fälla. Planterade och skördade sitt offer... För jag råkade säga att jag inte gillar honom. Att han är lite pretentiös. Och svärmor höll med. Så jag tror jag gick igång lite. Och kanske tom sade att 'Nä honom tål jag inte'...
Några timmar senare. Jag öppnar en av mina tre julklappar. En stor tung bok. Och rimmet lämnar inget att tvivla på. Här kommer Peter Jöback. Med bok och dvd. Fånigt leende hoppas jag att ingen minns eller hörde eller kommer ihåg eller åtminstone inte nämner vår tidigare diskussion. Men jodå. Jag blir tydligt påmind. Och rodnar. Och stammar att han sjunger ju väldigt bra... Lite pretentiös bara... Och så tystnar jag. Man kan inte rädda den situationen... Jag och min stora trut.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
1 kommentar:
Ha ha ha. Jag tycker att du klarade dig bra.
Johanna
Skicka en kommentar