Rör inte vår gran

Vi glömde vattna granen innan vi for. Den ser fortfarande fin ut. Men våga inte ens andas på den. För då rasar varenda barr. Och eftersom vi ska ha gäster över nyår och ska fira jul en gång till efter det så får verkligen ingen röra vår gran. Alls.

Vår gran tål nämligen att visas upp. I princip är det den finaste granen på många år. Jämn, tät och välformad. Och välklädd. Mycket välklädd. Med mycket pynt. Allt i ungefär samma höjd... En knapp meter över golvet... För är det nåt man får här i huset så är det att klä granen precis som man vill. Man får hänga upp hur mycket som helst. Man får hänga upp saker man gjort i skolan och på dagis. Det får vara rött glitter. Man får hänga dit smäll-karameller stora som hus. Man får det. Jag flyttar nästan inte en enda grej. För vet ni. Granen har vi för barnens skull.

Ja ni vet ju det. Jag måste dock säga det högt. Och kanske påminna mig själv ibland. För jag vet hur en perfekt gran ska se ut. Med röda kulor. Med ett fåtal fina prydnader. Med tunt fint glitter och inget blafs. Men inget barn blir glad av att det är mamma som klär granen. Att kulan man sätter upp flyttas till en annan gren. Att smäll-karamellerna göms undan. Allt detta vet jag. Och jag får bita mig lite i kinden och skärpa mig. Men det går. Och så har vi den finaste granen också...