Jag hade många brevvänner för länge sen. Förr i tiden. På den tiden man skickade brev på posten. Det var kul. På samma sätt som jag idag med jämna mellanrum kollar av mailboxen, Facebook och bloggen efter nya kommentarer och mail, så höll jag ständigt koll på postlådan. Kanske hade posten kommit nu? Och så sprang jag ut. Same same alltså, fast jag fick röra mig mer då...
En brevvän hade jag inte så länge. Hon gjorde slut. Hon tyckte att jag klagade för mycket på att jag var trött. Att jag skrev det för ofta. Och så var det nog. När jag inte kom på nåt så skrev jag hur trött jag var. Det var liksom lite utfyllnad. Istället för vädret som jag inte intresserade mig för då heller.
Men det var lite snopet. Att hon gjorde slut så där. Jag som till och med hade skickat min Per Gessle-autograf till henne. Skit oxå. Den lär man väl aldrig få tillbaka...
Så säg till om jag börjar skriva om hur trött jag är. Eller om jag skriver för mycket om nåt annat. Mat kanske. Eller böcker. Eller gamla brevvänner... Säg till innan ni gör slut helst.
Förresten! Apropå böcker. Ni som hann tröttna på alla bokrecensioner kan slappna av ett tag. Jag läser en dålig bok just nu. Den tar aldrig slut. 'Nyår' av Stig Larsson. En klassiker. Säger de. Läs den inte. Den är bara konstig.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar