Jag och min make var hyfsat nyträffade och nykära. Vi skulle åka på semester med makens kompisar. Två killar som för tillfället var singlar. De här tre drasuterna och jag skulle åka flottfärd på Klarälven. Fråga mig inte hur vi kom på detta, men en del av dem gillar att fiska. Och att de släpade med mig på detta måste ha varit den här 'nykär'-grejen, för så här i efterhand låter det som en perfekt grabb-gäng-semester. Så här i efterhand.
Men jag var ung och på och skulle med så klart. Jag gillar ju att vara med killar och fiska går väl an och flottfärd har jag gjort förut så jag kan nog lära dem ett å annat. Tänkte jag.
Jag borde anat oråd redan i planeringsstadiet när T skruvade på sig och svamlade när jag började dela upp oss i matlag och skrev handlingslistor. Han höll god min och jag planerade på. Vi skulle handla i en affär i anslutning till startplatsen och eftersom vårt matlag skulle ta maten första dagen passade det bra att handla allt där. Jag gjorde det lätt för mig och tog köttfärssås på burk och makaroner. De andra stod och stampade otåligt när jag gick och valde mat i affären. Vi måste komma iväg. Vi är sena. Det där ordnar sig. Ju. Typ.
Vi kom iväg och lugnet lade sig över gruppen. I 2 km/h gled vi sakta nerför Klarälven. Vackert. Och vi hade roligt.
När det var dags att sova blev det extra kul. Det fanns endast ett två-manna-tält på flotten. Där fick de nyförälskade sova. De andra två grabbarna var tuffa och skulle sova utomhus på flotten. I sovsäckar under bar himmel. Det fanns förvisso ett extra tält, men stranden stupade ju rakt ner mot vattnet så utomhus på flotten fick det bli. Vi pallade upp så de inte kunde rulla av flotten och somnade sen. Och vaknade av att det regnade... Två dyngsura drasuter kröp in till kärleksparet. Sen låg vi där alla fyra i två-manna-tältet. På tvären. Med knäna vid hakorna. Och det visar sig att drasuterna lider av svår bögskräck och inte vill nudda varandra. Med huden. Uäääh... Tänk att killar också kan fnissa hysteriskt...
Tur att det blev morgon. Första dagen förflöt lugnt. Nåt annat funkar inte när man sakta glider fram längs en älv. Vi fiskade, badade, snackade, skrattade och åt den enkla maten, lite kex, kanske lite öl.
Tiden gick. Vi gjorde ungefär samma saker som dagen innan. Utom att äta... Och det verkade inte finnas så många affärer här utefter Klarälven. Det var visst en överraskning. Och vad sakta vi åker. Tiden fortsatte att gå. Men vad sjutton - vi fiskar upp lite mat. Sagt och gjort. En av grabbarna fick en fin gädda på kroken. Den rensades och fileades och så skulle vi bara tillaga den. Med vadå? Stormkök hade vi. Men inget mer. Inga kryddor. Inget smör. Ingen folie. Inget salt. Ingen kunskap. Ingen kreativitet. Ingenting... Fisken blev fiskmat och vi blev allt hungrigare.
Enligt kartan fanns det ett gatukök vid nästa krök. Eller en liten bit bort bara. Men vi åkte ju så sakta. Vi försökte skjuta på med störarna. Vi hoppade i och puttade på flotten. Vi drog flotten. Inget hjälpte. Och klockan bara gick. Och vi började inse att vi inte skulle hinna fram innan gatuköket stängde. Ingen kvällsmat. Jag såg paniken i drasuternas ögon...
Till slut släpper vi av en av de långbenta herrarna och han springer. Oj, vad han springer. Han springer lätt ifrån flotten. Och han hinner. Fyra hamburgare med pommes väntar oss när flotten glider in. Äntligen mat!
Och inte en enda gång sade jag 'Om ni bara hade lyssnat på mig...'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar