Är det något jag kan till fulländning så är det det. Att oroa mig. Jag har övat i hela mitt liv. Jag har blivit något av en expert på att identifiera risker. Mina sannolikhetskalkyler är oerhört pricksäkra. Jag kan förutspå precis vad som skulle kunna hända. Vilka sjukdomar vi kan drabbas av. Vilka olyckor som kan ske. Vilka oerhörda konsekvenser det skulle ge. Det tillsammans med god fantasi ger mig sömnlösa nätter och dålig mage.
Vi ska åka till Thailand hela familjen. I två veckor. Det är ju toppen! Skulle man kunna tycka. Det enda jag ser fram emot just nu är att vi lyckligt och väl är hemma igen. Att allt har gått bra och att vi har haft en toppensemester. Det är det jag längtar efter. Till efteråt. När det är över och vi kan se tillbaka på hur underbart det var.
Om någon skulle erbjuda mig pengarna tillbaka så skulle jag gladeligen nappa på det. Tänk vad skönt att få jobba, skjutsa till skolan, gå på basketträning och friidrott, kanske en höstpromenad, lite regn & rusk. Allt som vanligt. Och vara hemma i Sverige. Tänk vilken otacksam liten fegis jag är...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar